Vilken cliffhanger jag fick till där i slutet av första delen av ”Jakt på riktigt”, men nu ska jag inte hålla er på halster mer. Tillbaka till skogen där Pikky fått vittring.
Vi släppte henne och Max hade aningar om att det kunde vara vildsvin som sökt daglega i den täta ungskogen. Vi skulle snart få se om han hade rätt. På GPS:en kunde vi se hur hunden for fram och tillbaka inne i skogen. Ibland kikade hon förbi oss, men försvann snabbt på pigga ben in i buskaget igen. Plötsligen hör vi skall. Stabilt ståndskall som fortsätter och fortsätter. Hon står vid något vilt, hon har hittat något. Nu blir det fart på Max, spänningen stiger. Vi smyger oss meter för meter djupare in i skogen som på sina ställen är ganska svårforcerad. På GPS:en minskar avståndet mellan oss och Pikky. Ståndskallet ljuder fortfarande. 40 meter blir 30 meter. 30 meter blir 20 meter. Ibland kommer Pikky till oss som för att söka stöd och visa att vi ska komma med henne. Vi smyger vidare och plötsligt rusar minst tre vildsvin åt alla håll och kanter. Max hade rätt. Han höjer geväret, men får inget bra skottläge på en gris som kommer kutande. Pikky drar efter grisarna och Max förvarnar passkyttarna på radion att det är gris på gång. Det går några minuter och så sprakar det till i radion. Esa säger att han skjutit på en gris, den ligger.
Alltså, vilken upplevelse. Pulsen skenade. Det var så in i norden spännande att smyga sig på sådär. Häftigt att se hunden jobba. Jag förundras över att hon vet hur hon ska göra när hon hittar viltet, att hon stannar och skäller tills vi kommit fram.
När vi kom fram var grisen redan urtagen, jag hade hoppats på att få vara med och ta ur. Kanske nästa gång. Det var en riktigt fin årsgris, perfekt matgris. Vi lyfte upp den på vagnen bakom fyrhjulingen och åkte hem till gården med den. Väl där hängde vi upp den och Max gjorde ett fint jobb att flå den.
Ungefär här någonstans började det kurra rejält i magen på mig, så jag såg till att några korvar landade på grillen. Det blev inte mycket ätet där i skogen, och jag som trodde att halva grejen med jakt var fikat… Tji fick jag. Medan Max flådde grisen sprang jag skytteltrafik mellan grillen och grisen. Ville se hur det går till när en flår, men ville samtidigt inte bränna korvarna. Tufft liv!
Efter ett tag var grisen flådd och klar. Vi käkade korv och sedan packade vi in alla grejer i bilarna, låste husvagnen och gasade iväg upp till Stockholm igen. Jag var helt slut som artist efter en heldag i skogen. I bilen pratade vi jakt, jakt, jakt.
Efter helgens bravader är jag om möjligt ännu mer sugen på att ta jägarexamen och börja jaga själv, så pass att jag stegade in på jakrbutiken Walter Borg idag och fick hjälp med att prova ut bössor. Ett hagelgevär och en älgstudsare.
Vill passa på att tacka Max för att han outtröttligt svarar på alla mina frågor och med stor entusiasm tagit sig an en gröngöling som jag. Du är grym och jag är så tacksam för att jag får följa med på äventyr, längtar redan till nästa gång!
titta hon jagar 