Kära jaktdagbok #14: Jakt på riktigt – del 2 av 2

Vilken cliffhanger jag fick till där i slutet av första delen av  ”Jakt på riktigt”, men nu ska jag inte hålla er på halster mer. Tillbaka till skogen där Pikky fått vittring.

IMG_6824

Vi släppte henne och Max hade aningar om att det kunde vara vildsvin som sökt daglega i den täta ungskogen. Vi skulle snart få se om han hade rätt. På GPS:en kunde vi se hur hunden for fram och tillbaka inne i skogen. Ibland kikade hon förbi oss, men försvann snabbt på pigga ben in i buskaget igen. Plötsligen hör vi skall. Stabilt ståndskall som fortsätter och fortsätter. Hon står vid något vilt, hon har hittat något. Nu blir det fart på Max, spänningen stiger. Vi smyger oss meter för meter djupare in i skogen som på sina ställen är ganska svårforcerad. På GPS:en minskar avståndet mellan oss och Pikky. Ståndskallet ljuder fortfarande. 40 meter blir 30 meter. 30 meter blir 20 meter. Ibland kommer Pikky till oss som för att söka stöd och visa att vi ska komma med henne. Vi smyger vidare och plötsligt rusar minst tre vildsvin åt alla håll och kanter. Max hade rätt. Han höjer geväret, men får inget bra skottläge på en gris som kommer kutande. Pikky drar efter grisarna och Max förvarnar passkyttarna på radion att det är gris på gång. Det går några minuter och så sprakar det till i radion. Esa säger att han skjutit på en gris, den ligger.

Alltså, vilken upplevelse. Pulsen skenade. Det var så in i norden spännande att smyga sig på sådär. Häftigt att se hunden jobba. Jag förundras över att hon vet hur hon ska göra när hon hittar viltet, att hon stannar och skäller tills vi kommit fram.

IMG_6825

När vi kom fram var grisen redan urtagen, jag hade hoppats på att få vara med och ta ur. Kanske nästa gång. Det var en riktigt fin årsgris, perfekt matgris. Vi lyfte upp den på vagnen bakom fyrhjulingen och åkte hem till gården med den. Väl där hängde vi upp den och Max gjorde ett fint jobb att flå den.

IMG_6827

Ungefär här någonstans började det kurra rejält i magen på mig, så jag såg till att några korvar landade på grillen. Det blev inte mycket ätet där i skogen, och jag som trodde att halva grejen med jakt var fikat… Tji fick jag. Medan Max flådde grisen sprang jag skytteltrafik mellan grillen och grisen. Ville se hur det går till när en flår, men ville samtidigt inte bränna korvarna. Tufft liv!

IMG_6829

Efter ett tag var grisen flådd och klar. Vi käkade korv och sedan packade vi in alla grejer i bilarna, låste husvagnen och gasade iväg upp till Stockholm igen. Jag var helt slut som artist efter en heldag i skogen. I bilen pratade vi jakt, jakt, jakt.

Efter helgens bravader är jag om möjligt ännu mer sugen på att ta jägarexamen och börja jaga själv, så pass att jag stegade in på jakrbutiken Walter Borg idag och fick hjälp med att prova ut bössor. Ett hagelgevär och en älgstudsare.

Vill passa på att tacka Max för att han outtröttligt svarar på alla mina frågor och med stor entusiasm tagit sig an en gröngöling som jag. Du är grym och jag är så tacksam för att jag får följa med på äventyr, längtar redan till nästa gång!

Annonser

Mufflon (ovis musimon)

Sitter och gör min läxa till på måndag då jag ska introducera mufflonfåret för resten av deltagarna på jägarkursen. Som utgångspunkt för presentationen måste jag rannsaka mig själv. Vad skulle jag vilja veta om mufflon? Vad är matnyttigt inför kommande jägarexamensprov? Här nedan följer min presentation av mufflonet. Komplettera gärna med mer information om jag missat något.

Mufflon_illustration_DickForsmanMufflonfåret infördes till Sverige på 1930-talet för att hållas i vilthägn, där hittar vi också merparten av djuren idag. Med tiden bildade förrymda djur vilda flockar och mufflon finns i de flesta län söder om Mälaren, dock sker mycket liten spridning eftersom fåren är ortstrogna. I flockarna lever baggar, tackor och lamm tillsammans året runt.

Mufflon tillhör klövviltet, som hjortdjuren och svindjuren, och räknas till slidhornsdjuren. De fäller alltså inte sina horn som hjortdjuren, utan de växer på längden och bredden livet ut. Baggarnas böjda horn kan bli upp till 85-100 cm långa, i vissa fall kan även tackorna ha små stumpar till horn. Mufflonfåret känns, förutom hornen, igen på sin rödbruna päls med mörkare sträck och baggens gråvita fläck på ryggen.

De äter fint gräs och örter under vår/sommar och under höst/vinter även bärris, lavar och sly av unga plantor av ädellövträd, asp, rönn och hassel. Under vintern kan även bark av barrträd slinka ner.

Tackorna blir könsmogna vid 1,5 års ålder. Brunsten infaller oktober-december och dräktigheten varar ungefär 5 månader. Vanligtvis föds ett lamm per tacka.

Mufflon får jagas året om. Jakten sker ofta som smygjakt eller vakjakt, i vissa fall som vanlig klövviltsjakt med hund. Mufflonfåret går under benämningen högvilt och får endast jagas med klass 1-ammunition.

European_mouflon_(Ovis_orientalis_musimon)_(2)

 

Källor:
Jägarskolan – allt du behöver veta för att ta jägarexamen av (red.) Sten Christoffersson
Mufflonfår på Svenska Jägareförbundet
Mufflonfår på Eriksbergs Vilt & Natur