Kära jaktdagbok #14: Jakt på riktigt – del 2 av 2

Vilken cliffhanger jag fick till där i slutet av första delen av  ”Jakt på riktigt”, men nu ska jag inte hålla er på halster mer. Tillbaka till skogen där Pikky fått vittring.

IMG_6824

Vi släppte henne och Max hade aningar om att det kunde vara vildsvin som sökt daglega i den täta ungskogen. Vi skulle snart få se om han hade rätt. På GPS:en kunde vi se hur hunden for fram och tillbaka inne i skogen. Ibland kikade hon förbi oss, men försvann snabbt på pigga ben in i buskaget igen. Plötsligen hör vi skall. Stabilt ståndskall som fortsätter och fortsätter. Hon står vid något vilt, hon har hittat något. Nu blir det fart på Max, spänningen stiger. Vi smyger oss meter för meter djupare in i skogen som på sina ställen är ganska svårforcerad. På GPS:en minskar avståndet mellan oss och Pikky. Ståndskallet ljuder fortfarande. 40 meter blir 30 meter. 30 meter blir 20 meter. Ibland kommer Pikky till oss som för att söka stöd och visa att vi ska komma med henne. Vi smyger vidare och plötsligt rusar minst tre vildsvin åt alla håll och kanter. Max hade rätt. Han höjer geväret, men får inget bra skottläge på en gris som kommer kutande. Pikky drar efter grisarna och Max förvarnar passkyttarna på radion att det är gris på gång. Det går några minuter och så sprakar det till i radion. Esa säger att han skjutit på en gris, den ligger.

Alltså, vilken upplevelse. Pulsen skenade. Det var så in i norden spännande att smyga sig på sådär. Häftigt att se hunden jobba. Jag förundras över att hon vet hur hon ska göra när hon hittar viltet, att hon stannar och skäller tills vi kommit fram.

IMG_6825

När vi kom fram var grisen redan urtagen, jag hade hoppats på att få vara med och ta ur. Kanske nästa gång. Det var en riktigt fin årsgris, perfekt matgris. Vi lyfte upp den på vagnen bakom fyrhjulingen och åkte hem till gården med den. Väl där hängde vi upp den och Max gjorde ett fint jobb att flå den.

IMG_6827

Ungefär här någonstans började det kurra rejält i magen på mig, så jag såg till att några korvar landade på grillen. Det blev inte mycket ätet där i skogen, och jag som trodde att halva grejen med jakt var fikat… Tji fick jag. Medan Max flådde grisen sprang jag skytteltrafik mellan grillen och grisen. Ville se hur det går till när en flår, men ville samtidigt inte bränna korvarna. Tufft liv!

IMG_6829

Efter ett tag var grisen flådd och klar. Vi käkade korv och sedan packade vi in alla grejer i bilarna, låste husvagnen och gasade iväg upp till Stockholm igen. Jag var helt slut som artist efter en heldag i skogen. I bilen pratade vi jakt, jakt, jakt.

Efter helgens bravader är jag om möjligt ännu mer sugen på att ta jägarexamen och börja jaga själv, så pass att jag stegade in på jakrbutiken Walter Borg idag och fick hjälp med att prova ut bössor. Ett hagelgevär och en älgstudsare.

Vill passa på att tacka Max för att han outtröttligt svarar på alla mina frågor och med stor entusiasm tagit sig an en gröngöling som jag. Du är grym och jag är så tacksam för att jag får följa med på äventyr, längtar redan till nästa gång!

Annonser

Kära jaktdagbok #13: Jakt på riktigt – del 1 av 2

Min kompis Max bjöd för ett tag sedan med mig på jakt. Jag sedan dess gått och längtat efter att det skulle bli dags. I går var det dags. Efter en hel dags arbete som ansvarig för bostadsrättsföreningens städdag utomhus satte jag mig helt utmattad på tåget mot Eskilstuna. En timmes resa, plus lite mer, från Stockholm skulle jag få vara med på min första jakt. På tåget läste jag tidningen Kupé och passande nog hade de jaktspecial där i. Jag slukade allt.

IMG_6808

På stationen hämtade Max upp mig, han hivade i sig en burgare och vi drog ut i skogen. När vi rullade in på gården såg jag från bilen rätt in i ladan. Där hängde en älgkropp på mörning från dagens lyckade jakt, en älgkviga hade skjutits. Det sken från den lilla husvagnen där vi skulle sova och vakna i morgon, i ottan. I husvagnen satt Max pappa Åke och två andra jägare och mös. Jag blev bjuden på rökt andbröst och fick höra om dagens äventyr i skogen. Oj, så laddad jag var inför morgondagens jakt. Somnade i min sovsäck med fjärilar i magen.

Klockan ringde 06:20. Det var dags att hoppa i stövlarna och stega iväg ut i skogen. Tuggade raskt i mig en lingongrova och svepte en kopp kaffe. Vet inte riktigt hur jag lyckades få i linserna i ögonen sittande i bilen med taskig belysning och suddig spegel, men det gick. Nattens idoga och stundtals kraftiga regn hade slutat helt och solen drog sig sakta upp bakom grå moln. Det stod sträckjakt på grågås på agendan. Gässen flyger från en sjö till en matplats tidigt på morgonen, och gör samma resa tillbaka på eftermiddagen. Vi ville stå på en tidigare utsedd höjd lagom till morgonpendlarna skriande susar förbi på himlen. Chop, chop.

IMG_6811

 Väl uppe på höjden bjöds vi på en hissnande utsikt över de omgivande skogarna som skiftade i grönt och gult. Där någonstans bakom trädtopparna brukar de komma, grågässen. Det var tyst och stilla i skogen. Vi hörde några kråkor kraxa och såg lite småfåglar som flaxade förbi. Annars stilla.

IMG_6813

 Max stod redo med hagelbocken på armen. Plötsligt hörde vi efterlängtat trumpetande långt bort ifrån och Max utbrast i ett ”pass på”. Snart såg vi siluetter närma sig på himlen, rakt mot oss. Ljudet och fåglarna kom närmre och närmre. Fort flög de. Rätt som det var hade vi dem över oss och skyttarna avlossade några skott. Ingen träff. Vi väntade vidare och såg grupper flyga längre bort, förbi oss. Så äntligen kom en en himla massa gäss flygande, det var som om hela himlen var full av dem. Max och de andra skyttarna lyckades träffa en grågås som segnade ned från himlen. Vilken action alltså!

IMG_6817

Vi grupperade om och bytte hagelbock mot älgstudsare. Dags för lite skogsjakt. Max agerade jaktledare och placerade ut passkyttar runt om marken, jag hängde med Max som en skugga (efter bästa förmåga). Spetsen Pikky skulle släppas i skogen och förhoppnings hitta något vilt. Älg, vildsvin, rådjur. När Max och jag precis hade kommit fram till vårt pass hördes hundföraren Esa på radion. Han ville släppa Pikky på ett annat område och bad oss förflytta oss. Varma (och lagom svettiga) i kläderna omplacerade vi oss och Pikkie gav sig åter ut och spårade.

IMG_6820

På GPS:en kunde vi följa Pikky’s väg genom skogen. Hon följde en älgko med kalv ett tag, men när de skenade ut ur såten släppte hon dem  och kom tillbaka. Efter en stund började Pikky gå rakt mot oss och snart såg vi henne komma sniffandes i skogen. Vi tog fatt henne och väntade på Esa, som var på väg efter henne.

IMG_6823

När Esa älgat genom skogen och mött upp med oss fick vi agera hundförare ett tag. Esa ställde sig på pass och vi gick med Pikky i koppel in i såten. Rätt som det var började Pikky vädra kraftigt i vinden, kopplet helt sträckt. Hon hade uppenbarligen något i nosen.

Fortsättning följer…