Kära jaktdagbok #14: Jakt på riktigt – del 2 av 2

Vilken cliffhanger jag fick till där i slutet av första delen av  ”Jakt på riktigt”, men nu ska jag inte hålla er på halster mer. Tillbaka till skogen där Pikky fått vittring.

IMG_6824

Vi släppte henne och Max hade aningar om att det kunde vara vildsvin som sökt daglega i den täta ungskogen. Vi skulle snart få se om han hade rätt. På GPS:en kunde vi se hur hunden for fram och tillbaka inne i skogen. Ibland kikade hon förbi oss, men försvann snabbt på pigga ben in i buskaget igen. Plötsligen hör vi skall. Stabilt ståndskall som fortsätter och fortsätter. Hon står vid något vilt, hon har hittat något. Nu blir det fart på Max, spänningen stiger. Vi smyger oss meter för meter djupare in i skogen som på sina ställen är ganska svårforcerad. På GPS:en minskar avståndet mellan oss och Pikky. Ståndskallet ljuder fortfarande. 40 meter blir 30 meter. 30 meter blir 20 meter. Ibland kommer Pikky till oss som för att söka stöd och visa att vi ska komma med henne. Vi smyger vidare och plötsligt rusar minst tre vildsvin åt alla håll och kanter. Max hade rätt. Han höjer geväret, men får inget bra skottläge på en gris som kommer kutande. Pikky drar efter grisarna och Max förvarnar passkyttarna på radion att det är gris på gång. Det går några minuter och så sprakar det till i radion. Esa säger att han skjutit på en gris, den ligger.

Alltså, vilken upplevelse. Pulsen skenade. Det var så in i norden spännande att smyga sig på sådär. Häftigt att se hunden jobba. Jag förundras över att hon vet hur hon ska göra när hon hittar viltet, att hon stannar och skäller tills vi kommit fram.

IMG_6825

När vi kom fram var grisen redan urtagen, jag hade hoppats på att få vara med och ta ur. Kanske nästa gång. Det var en riktigt fin årsgris, perfekt matgris. Vi lyfte upp den på vagnen bakom fyrhjulingen och åkte hem till gården med den. Väl där hängde vi upp den och Max gjorde ett fint jobb att flå den.

IMG_6827

Ungefär här någonstans började det kurra rejält i magen på mig, så jag såg till att några korvar landade på grillen. Det blev inte mycket ätet där i skogen, och jag som trodde att halva grejen med jakt var fikat… Tji fick jag. Medan Max flådde grisen sprang jag skytteltrafik mellan grillen och grisen. Ville se hur det går till när en flår, men ville samtidigt inte bränna korvarna. Tufft liv!

IMG_6829

Efter ett tag var grisen flådd och klar. Vi käkade korv och sedan packade vi in alla grejer i bilarna, låste husvagnen och gasade iväg upp till Stockholm igen. Jag var helt slut som artist efter en heldag i skogen. I bilen pratade vi jakt, jakt, jakt.

Efter helgens bravader är jag om möjligt ännu mer sugen på att ta jägarexamen och börja jaga själv, så pass att jag stegade in på jakrbutiken Walter Borg idag och fick hjälp med att prova ut bössor. Ett hagelgevär och en älgstudsare.

Vill passa på att tacka Max för att han outtröttligt svarar på alla mina frågor och med stor entusiasm tagit sig an en gröngöling som jag. Du är grym och jag är så tacksam för att jag får följa med på äventyr, längtar redan till nästa gång!

Annonser

Kära jaktdagbok #13: Jakt på riktigt – del 1 av 2

Min kompis Max bjöd för ett tag sedan med mig på jakt. Jag sedan dess gått och längtat efter att det skulle bli dags. I går var det dags. Efter en hel dags arbete som ansvarig för bostadsrättsföreningens städdag utomhus satte jag mig helt utmattad på tåget mot Eskilstuna. En timmes resa, plus lite mer, från Stockholm skulle jag få vara med på min första jakt. På tåget läste jag tidningen Kupé och passande nog hade de jaktspecial där i. Jag slukade allt.

IMG_6808

På stationen hämtade Max upp mig, han hivade i sig en burgare och vi drog ut i skogen. När vi rullade in på gården såg jag från bilen rätt in i ladan. Där hängde en älgkropp på mörning från dagens lyckade jakt, en älgkviga hade skjutits. Det sken från den lilla husvagnen där vi skulle sova och vakna i morgon, i ottan. I husvagnen satt Max pappa Åke och två andra jägare och mös. Jag blev bjuden på rökt andbröst och fick höra om dagens äventyr i skogen. Oj, så laddad jag var inför morgondagens jakt. Somnade i min sovsäck med fjärilar i magen.

Klockan ringde 06:20. Det var dags att hoppa i stövlarna och stega iväg ut i skogen. Tuggade raskt i mig en lingongrova och svepte en kopp kaffe. Vet inte riktigt hur jag lyckades få i linserna i ögonen sittande i bilen med taskig belysning och suddig spegel, men det gick. Nattens idoga och stundtals kraftiga regn hade slutat helt och solen drog sig sakta upp bakom grå moln. Det stod sträckjakt på grågås på agendan. Gässen flyger från en sjö till en matplats tidigt på morgonen, och gör samma resa tillbaka på eftermiddagen. Vi ville stå på en tidigare utsedd höjd lagom till morgonpendlarna skriande susar förbi på himlen. Chop, chop.

IMG_6811

 Väl uppe på höjden bjöds vi på en hissnande utsikt över de omgivande skogarna som skiftade i grönt och gult. Där någonstans bakom trädtopparna brukar de komma, grågässen. Det var tyst och stilla i skogen. Vi hörde några kråkor kraxa och såg lite småfåglar som flaxade förbi. Annars stilla.

IMG_6813

 Max stod redo med hagelbocken på armen. Plötsligt hörde vi efterlängtat trumpetande långt bort ifrån och Max utbrast i ett ”pass på”. Snart såg vi siluetter närma sig på himlen, rakt mot oss. Ljudet och fåglarna kom närmre och närmre. Fort flög de. Rätt som det var hade vi dem över oss och skyttarna avlossade några skott. Ingen träff. Vi väntade vidare och såg grupper flyga längre bort, förbi oss. Så äntligen kom en en himla massa gäss flygande, det var som om hela himlen var full av dem. Max och de andra skyttarna lyckades träffa en grågås som segnade ned från himlen. Vilken action alltså!

IMG_6817

Vi grupperade om och bytte hagelbock mot älgstudsare. Dags för lite skogsjakt. Max agerade jaktledare och placerade ut passkyttar runt om marken, jag hängde med Max som en skugga (efter bästa förmåga). Spetsen Pikky skulle släppas i skogen och förhoppnings hitta något vilt. Älg, vildsvin, rådjur. När Max och jag precis hade kommit fram till vårt pass hördes hundföraren Esa på radion. Han ville släppa Pikky på ett annat område och bad oss förflytta oss. Varma (och lagom svettiga) i kläderna omplacerade vi oss och Pikkie gav sig åter ut och spårade.

IMG_6820

På GPS:en kunde vi följa Pikky’s väg genom skogen. Hon följde en älgko med kalv ett tag, men när de skenade ut ur såten släppte hon dem  och kom tillbaka. Efter en stund började Pikky gå rakt mot oss och snart såg vi henne komma sniffandes i skogen. Vi tog fatt henne och väntade på Esa, som var på väg efter henne.

IMG_6823

När Esa älgat genom skogen och mött upp med oss fick vi agera hundförare ett tag. Esa ställde sig på pass och vi gick med Pikky i koppel in i såten. Rätt som det var började Pikky vädra kraftigt i vinden, kopplet helt sträckt. Hon hade uppenbarligen något i nosen.

Fortsättning följer…

 

 

 

Kära jaktdagbok #12: Heliga veckan

I väntan på att få vara med på min första riktiga jakt i helgen får jag hålla tillgodo med att titta på jakt på TV. I trettio dagar till finns dokumentärfilmen Heliga veckan på SVT Play. Den utspelar sig i närheten av Torsby i Värmland och kretsar kring den närmast heliga älgjakten. Ibland var det svårt att förstå den tjocka värmländskan som pratades, men det gjorde detsamma. Budskapet gick fram och jag längtar om möjligt ännu mer till min första jaktupplevelse. På söndag gäller det.

Kära jaktdagbok #11: Övning ger färdighet

Igår var Carl och jag med våra käraste grannar Elin och Gustav på Huddinge Jaktvårdsförenings jaktskyttebana. Jag fick sådan mersmak på skyttet efter onsdagens äventyr att ett besök på skyttebana i helgen var ett måste. Jag var den enda i sällskapet som hade skjutit med hagelgevär förut, så det var en del fjärilar som flaxade omkring här och där. Själv tyckte jag att det var skönt att känna att nervositeten blir mindre påtaglig för varje besök på skyttebanan.

IMG_6773Dagens skytteledare på hagelbanan var Thomas. Vi lånade hörselskydd, skyddsglasögon och gevär samt köpte var sin kartong med hagelammunition. Det var bara vi early birds på plats på banan än så länge, så vi fick odelad uppmärksamhet från Thomas. På bilderna till vänster och höger instruerar han Gustav i skyttets ädla konst.

IMG_6772Vi sköt på rakt frångående duvor för att bli lite varma i kläderna. Det är mycket att tänka på vid hagelskytte: fotposition, kroppsposition, anläggning, kinden mot kolvkammen, blicken på duvan, inte stanna upp vid skottet. Bara att hantera vapnet på ett säkert sätt kan vara nog så svårt när en aldrig hållit i ett vapen tidigare. Jag tyckte att alla var superduktiga och fick in en del fina träffar. Den som imponerade mest på mig var min egen sambo. Carl fick till snitsen snabbt och levererade många träffar på rad. Vissa duvor blev till snygga orangea puderpuffar bara. Han var så himla duktig och bekräftade min teori om att han skulle bli en exemplarisk jägare. Det är bara för mig att fortsätta jobba på att övertala honom att också ta jägarexamen.

IMG_6774På bilden till vänster ser ni oss ståendes på rad. Jag med det stora leendet, Carl i röd keps och Gustav längst bort. Matar skott och har det gott! Bössan jag fick låna var en halvautomat. Den går alltså inte att bryta som en hagelbock, därför ser det ut som att jag står med skjutfärdigt vapen. Plötsligt börjar en kille gasta om att jag inte får stå med laddat vapen, varpå jag tittar i pipan och meddelar honom att den inte är laddad. Det hela var ett missförstånd, men visar ändå på det strikta säkerhetstänk som råder på skyttebanan. Läggs det märke till olämpligt beteende stoppas det omedelbart. Det som var positivt med min lånade brakare var att det fanns rekyldämpare i den. Ungefär 40% av rekylen togs upp av dämparen och min axel slapp bli mörbultad. Väldigt skönt!

IMG_6771

Här ser ni undertecknad in action. Jag fick till ett fåtal träffar, men jag tyckte att duvans bana var svår. Sköt konsekvent för högt efter duvan. Gjorde klassiskt nybörjarmisstag när jag stannade upp i skottet, istället för att fullfölja rörelsen även efter att skottet gått. Men jag blir bättre och bättre. Efter serien på 25 duvor började det kurra i magen och suga i kaffetarmen. Dags för fika.

Under tiden vi sköt hade andra skjutglada börjat samlas vid banan. Så medan vi fyllde på depåerna med ostfrallor, kanelbullar och kaffe bjöds vi på en riktig show. Insåg att det är mycket övning kvar innan vi kommer upp i den träffrekvensen.

IMG_6775Elin och Gustav kände att de fyllt sin hagelkvot för dagen. Carl och jag var sugna på mer. Så vi skrev upp oss på nästa runda, ovetandes om att det var trap som stod på schemat. På trap roterar lerduvekastaren fram och tillbaka i en solfjäderrörelse och åt vilket håll duvan kastas är helt slumpmässigt. Här gäller det att vara uppmärksam och snabb. Ökad svårighet, ökad spänning. Denna gång fick vi sällskap av andra skyttar. Tempot var betydligt högre än när vi sköt förra serien. Jag hann knappt pusta ut och lägga i en ny patron innan det var min tur igen. Av någon anledning hade jag lättare att träffa denna serie än förra, trots att svårighetsgraden var större. Fick in några riktigt fina träffar. Särskilt stolt över en träff på en duva som kastades längst ut till höger.

Nöjda och glada satte vi oss i bilen och åkte hemåt. To be continued…

Kära jaktdagbok #10: En enda träff på min måltavla

Jag har skjutit hagelgevär mot lerduva en gång innan. Det var tidigt i somras på Rosersbergs Jaktskytteklubb med min kompis Max. Jag var noga med att jag skulle få en fin första upplevelse då, utan stress och rädsla. Det var första gången jag höll i ett riktigt vapen. Innan hade jag bara skjutit på Gröna Lund och då förstod jag inte alls vad som menades med att sikta, så jag bara sköt och hoppades på det bästa. En teknik som inte är tillämpbar när det kommer till jakt. Då på Rosersberg fick jag ett väldigt varmt välkomnande. Skytteledarna som var på sportingbanan instruerade mig tålmodigt och pedagogiskt genom mina första skott mot lerduvorna. Jag träffade två av kanske femton totalt. Till slut var jag så öm i axeln av rekylen, slut i armarna för jag spände mig så och min hjärna kändes som mos. Det var lika bra att avsluta för dagen. Hela sommaren gick utan ett enda besök på skyttebanan.

Men nu var det äntligen dags för första övningsskyttet med jägarskolan. Fick skjuts med min nya jägarkompis Malin till Roslagens Jaktskytteklubb en bit från Norrtälje. Där skulle vår lärare Hasse Wallin möta upp och lära oss skjuta både hagel och kula. Vi var ett förväntansfullt gäng som klev ur bilarna på parkeringen. Natten hade varit kylig och gräset var fullt av dagg. Det såg ut att bli en fin dag. Solen strålade från en klarblå himmel och vi var alla laddade.

IMG_6740

Här ser vi nästan hela gänget. Från vänster: Lucas, Erik, Stefan, Carl, läraren Hasse och Malin. Vi började med lerduveskytte. En efter en fick vi testa att skjuta och det gick bra för alla. Jag tycker att det märktes när det ”klickade till” för folk. De första skotten folk sköt var ofta missar, men efter ett par försök var det som om något föll på plats. En efter en splittrades duvorna och vi applåderade varandras framgångar. Det var fin stämning på banan. Det gick bra för mig också, som mest sköt jag tre duvor i en följd. Annars spridda träffar här och där. Känner dock att jag behöver öva betydligt mer för att jag ska känna mig säker på skyttet.

IMG_6742

Lucas, Erik och Fanny tittar uppmärksamt på när Malin ska skjuta.

IMG_6741

Malin visade sig vara en riktig talang på det här med hagelskytte och riktigt pulveriserade vissa duvor. Pang. Poff. Så sprängdes duvan när hon sköt.

IMG_6744

När alla skjutit två omgångar och ätit lunch i det vackra vädret var det dags att inta kulskyttebanan. Vi skulle få skjuta kaliber .22 sittande och stående med jägarmässigt stöd (alltså med stöd mot ett träd, vägg eller skjutkäpp). Tavlorna står 80 meter bort, precis som de kommer att göra på skytteprovet i december. Vid sittande skyttet fick jag inte riktigt till någon bra position. Kikarsiktet svajade vid minsta lilla andetag och det kändes skakigt. Jag fick iväg mina fyra skott och när alla skjutit klart var det dags att stega fram till tavlorna för att se hur det gick. På min tavla var det ett hål. Ett enda hål. Jag hade en sketen träff på fyra skott. Hur är det ens möjligt? Lärar-Hasse kom fram och sa att jag skulle försöka hålla mig till min tavla och inte skjuta på andras. Tydligen hade jag skjutit på någon annans tavla! Jag kände mig allt annat är framgångsrik.

IMG_6746

Så gick vi vidare till stående skytte med jägarmässigt stöd. Här ser vi Stefan in full action. Eftersom Stefan är vänsterskytt fick han använda stolpen där, medan vi högerskyttar fick trycka upp oss mot stugväggen ni ser till höger om Hasse. Det var inte helt lätt att hitta en bekväm ställning, men jag upplevde det stående skyttet lättare. Jag kramade om kanten på huset med vänsterhanden och vilade geväret där på. Högra armbågen som stöd mot väggen och så avfyrade jag mina fyra skott. Bad till högre makter att jag inte skulle ha förstört någon annans tavla denna gång.

IMG_6747

Kom fram till tavlan och höll på att ramla baklänges! För att bli godkänd på det praktiska grundprovet för kulgevär måste jag klara säker kulvapenhantering och precisionsskytte sittande och stående. För sittande innebär det att placera fyra skott inom en diameter på 12 cm, för stående 17 cm. Som ni ser på bilden ovan sköt jag min serie inom en radie på 6 cm. Tillåt mig skriva det igen, för jag är så stolt: 6 cm! Pustade ut och konstaterade att hoppet fortfarande finns om att det blir en vettig skytt av mig någon gång. Yes!

IMG_6750

Hasse hade en sista överraskning åt oss. Vi traskade bort till en annan bana och vi fick veta att vi skulle få skjuta mer hagel, denna gång på rörligt mål. Lite halvmosig i huvudet, öm i axel och kind var det dags att lägga an hagelbrakaren. Vi skulle träffa en vit lapp som sitter framme på sidan av en rådjursfigur. Två skott mot samma figur och vi måste få i minst 8 hagel för att bli godkända. Det, kan jag erkänna, var inte det lättaste. Min första serie blev inga träffar, andra serien hade jag tio fina hål i pappersbiten. Det blir till att öva mer. När jag sköt ville kinden lämna kolvkammen, vilket inte är bra alls om siktet ska funka. Antar att jag blivit lite tilltufsad av det tidigare hagelskyttet och undermedvetet inte ville kramas så intimt med bössan mer. Nya tag nästa gång!

Alla var så himla tappra och duktiga denna dag. Många hade aldrig hållit i ett vapen tidigare och gjorde så himla bra ifrån sig. I vissa fall såg det ut som om de inte gjort annat än att skjuta gevär i hela sina liv! Och jag fick sådan mersmak på det här med krutlukt, rekyler och hörselkåpor att jag måste till en skjutbana i helgen. Som tur är har jag lyckats locka med min sambo Carl till Huddinge Jaktvårdsförenings skyttebana i helgen. På lördag smäller det. Igen.

Kära jaktdagbok #8: Alla andra amasoner

Nu har jag hunnit samla tankarna efter alla intryck från jaktlunchen med Lotta Lundgren som jag hade turen att få komma på. Det var Svenska Jägareförbundet som anordnade lunchen och ville finna svar på frågan ”hur går det för kvinnorna i skogen?”. Medan Lotta lagade maten samtalade Maria Rankka, vice ordförande för Svenska Jägareförbundet, med en rad kvinnor som på ett eller annat sätt är kopplade till jakt och vilt.

IMG_6708

Det var vackert uppdukat med horn, ljus och olika ätbara delikatesser. I lokalen minglade de inbjudna kvinnorna runt med varandra, knöt nya kontakter och vårdade gamla. Jag hade tillfälle att hälsa på Anja Kjellson, jaktvårdskonsulent i Umeå och ansvarig för Svenska Jägareförbundets kvinnliga nätverk JAQT, som jag tidigare intervjuat via telefon. Det var trevligt att träffa henne och få ett ansikte till rösten.

IMG_6710

Maten som Lotta lagat var vildsvinsmackor med päron (se ovan) och små dovhjortswraps med karljohansvamp (se nedan). Behöver jag berätta exakt hur goda de var? Jag tror inte det. Det räcker nog med att skriva och berätta att dovhjortsanrättningen är densamma som fick Leif GW Persson att ropa rakt ut i TV. Det räcker också med att tillägga att det var geniet Lotta Lundgren som plockat svampen och tillagat maten med sina egna två händer. Det var urgott, kort och gott.

IMG_6712

Nervös stegade jag fram till Lotta och presenterade mig stammande för henne. Jag uttryckte min beundran och hur grym jag tycker att hon är. Jag blev helt starstruck och erkände även detta för Lotta. Hon skrattade, som bara Lotta kan, och sa lugnande att jag inte skulle vara nervös. Sedan tog jag fotot ovan.

Sedan hamnade jag på en stol bredvid Tony Wallin, chefredaktör på mattidningen Buffé, som nyligen skrivit teoriprovet till jägarexamen och i bilen på väg till lunchen sett dovhjortar skutta över vägen livs levande. Nu låg möra bitar på tallrikarna framför oss och vi åt med god aptit.

IMG_6717

De kvinnor som var med och samtalade under lunchen var bland annat Anja Kjellson som pratade om antalet kvinnor som jagar och hur vi ska bli fler. Hon ser ökad andel kvinnor och tror att det med tiden kommer bli en jämnare fördelning, men att hon vill ”speeda upp hastigheten”. Konstaterade, gjorde hon också, att program som På jakt med Lotta och Leif kan hjälpa till i rätt riktning. Maria Silfverschiöld var där och pratade om hur hon jobbar för att tillvarata all råvara som viltet har att erbjuda då hon designar kläder och accessoarer gjorda av viltskinn. Systrarna Carina och Ulrika Brydling berättade om deras senaste kokbok ”Laga vilt – snabbt och enkelt” i vilken de vill uppmuntra till användningen av vilt i vardagsmaten. Evelina Åslund från JOY Event berättade om jaktresorna som hon jobbar med att arrangera. Kolla in videon nedan. Blir inte du också sjukt sugen på en jakt- och yogaresa?

Jag träffade också Tamisha Kindberg, ansvarig för ungdoms- och integrationsfrågor hos Svenska Jägareförbundet. Vi pratade om vikten av att öka tillgängligheten hos jakten i fler grupper i samhället. Inte bara för kvinnor, utan också för nysvenskar och ungdomar. Jag blev medbjuden till en friluftsdag på Öster Malma slott i oktober. Under dagen blev jag medbjuden på diverse tillställningar och jakter. Helt uppfylld av alla dessa inspirerande och drivna damer skuttade jag hem i ett höstregnigt Stockholm. Mitt svar på frågan om hur det går för kvinnorna i skogen blir efter jaktlunchen ett rungande ”helt jävla fantastiskt bra”.

IMG_6722

Det citat jag bär med mig från denna lunch är det Lotta sa om att börja jaga: ”Gör det bara! Gör det i tid. Livet är för kort för att inte jaga!”.

Kära jaktdagbok #7: En önskan i uppfyllelse

Medan jag smälter (1) det faktum att jag fått skaka tass med Lotta Lundgren och (2) den fantastiskt goda mat hon lagat, så tycker jag att ni kan roa er kungligt genom att titta på programmet Landet brunsås som nu finns på Svtflow. Jag har sett de två första programmen och de är som två långa reklamfilmer för viltmat, så vidrig är den industriellt producerade maten. I andra avsnittet gör Erik Haag egen vildsvinskorv som ser himla smaskig ut.

Som jag skrev i mitt tidigare inlägg om fröken Lundgren missade jag helt Landet brunsås när det sändes 2010 och det fanns ingenstans att finna på nätet, tro mig jag har letat. Och min högsta önskan (förutom jämställdhet, världsfred och sånt) var att SVT skulle ta sitt förnuft till fånga och sända det igen. Wish granted! Så håll till godo medan ni kan. Programmen kommer ligga ute ungefär en månad. Skynda fynda!

landet-brunsas-jpg