Icke att förglömma delikata duvor

Igår kväll på Jägarskolan gick lärar-Hasse igenom några av frågorna som kommer på provet. Ja, alltså. Han läste direkt från provet som vi kommer att göra i december. Vissa skulle kalla det fusk. Vissa skulle kalla det att bättra på statistiken kursdeltagare som klarar provet. Jag håller med. Personligen tycker jag att det fråntar mig känslan av prestation när jag klarar provet. Jag har ju hört frågorna innan och memorerat just de sakerna. Det är ju ingen konst. Nåväl. Hasse läste upp en fråga om ringduvan och det slog mig att jag glömt duvorna i det massiva fågelinlägget. Nu finns en uppdaterad version av Änder, gäss och skrakar samt allt annat som flyger där ringduva och skogsduva ingår. Klippduvan a.k.a. tamduvan a.k.a. stadsduvan har jag inte tagit med för den vet typ alla hur den ser ut.

För övrigt tycker jag att duva har fått ett oförtjänt dåligt rykte som matfågel, kanske för att folk associerar duva till de flygande råttor till duvor som bor i städer. När Carl och jag var i Skottland sommaren 2013 hamnade vi på en fantastisk liten restaurang i Portree på Isle of Skye. Den hette Scorrybreac och där på menyn fanns duva. Vi testade och det var helt fantastiskt! Har också ätit duva nyligen här i Stockholm, på Ekstedt. Där serverades den med plommon, ängssyra, blodpastej och hasselnötter. Oj, så gott. Med på tallriken fanns också duvans lilla hjärta och det smakade lika fantastiskt det. Tänk när jag får äta egenskjuten, hemlagad duva. Det blir grejer det!

Annonser

Kåtbockar och brunsttider

En typfråga som får mig att kallsvettas när jag nöter frågor i Jägarexamen-appen är ”Vilket hjortdjur har brunsttid tidigast på året?” och jag har fyra alternativ att välja mellan: rådjur, dovhjort, kronhjort eller älg. Och jag svarar alltid, alltid, alltid fel. Hur svårt ska det vara att lära sig när djuren har sitt lilla roliga? Nu kör vi!

Partåiga hovdjur

Brunst Partåiga HovdjurRovdjur

Brunst Rovdjur

Mårddjur

Brunst Mårddjur

Gnagare och hardjur

Brunst Gnagare och Hardjur

Nu är det bara att visualisera de orangea staplarna på provet. Brunsttiderna är hämtade från Jägarexamen-appen och Wikipedia.

Jaktformer

Något som jag har svårt för att få till att fastna i hjärnan är alla dessa olika typer av jakt. Pürschjakt, smygjakt – same shit different name. Vakjakt, vaktjakt – samma men olika? Ja, jag får helt enkelt inte ordning på det. Så en gång för alla ska jag lära mig alla dessa och reda ut begreppen.

Smygjakt eller pürschjakt är när jägaren smyger sig på sitt byte och lämpar sig på de flesta jaktbara arter, men kanske främst på klövvilt som älg och rådjur. Andra arter som kan smygjagas är bäver, bisam, säl, räv, hare, kanin, råka och gäss Tidpunkt för jakten är gryning och skymning. För smygjakt är det bra med digra förkunskaper om viltets vanor vid olika årstider och väderförhållanden. Som namnet avslöjar är det också till din fördel om du är bra på att röra dig sakta och ljudlöst i skog och mark – inga knäckebröd i matsäcken alltså. Toppfågeljakt ingår i smygjakten och sker  på skidor iklädd vita kläder. Viltet som jagas vid toppjakt är tjäder och orre. Vapen som används beror på vilket vilt som jagas. Det kan vara kulvapen klass 1-4 eller hagelgevär. Ledhundsjakt är även den en form av smygjakt, mer om den nedan i avsnittet om jakt med hund.

spar_hare2Spårningsjakt är när jägaren följer viltets spår. Vid spårningsjakt krävs ett snötäcke, helst med lager av nysnö. Kunskaper om hur viltets olika spår ser ut och hur de rör sig i olika situationer är fina att ha om det ska bli någon jaktlycka. Vilt som jagas genom spårning är främst mård, hare och räv. Vapen som används beror även här på vilket vilt som jagas, viktigt är dock att skydda pipan mot snö som kan falla ner i den (vill helst undvika pipsprängning). Här till vänster ser ni spår efter en hare, men åt vilket håll är den på väg? Uppåt eller nedåt?*

Vaktjakt är när jägaren sitter i ett jakttorn (kolla in denna fanpage till svenska jakttorn) eller står på pass vid en plats där viltet är känt för att befinna sig, det kan vara en viltpassage eller viltväxel (viltets motsvarighet till E4), betesområde eller åtel. Vakjakt är alltså inte exakt samma sak som vaktjakt, skillnaden är att vakjakten sker i mörkret vid en åtel och då främst på vildsvin och räv.

Uppsprångs- och uppflogsjakt är när jägaren själv skrämmer upp viltet ur sin daglega på marken eller från ett träd och skjuter när viltet hoppar eller flyger upp. Trampjakt är en form av uppsprångsjakt och bedrivs främst på fälthare. Jägaren ”trampar” runt på en åker och skjuter haren när den lämnar legan. Djur som jagas genom uppsprångs- och uppflogsjakt är främst hare, ringduva, änder och fält- och skogshöns. Vapen som används är uteslutande hagelgevär.

Drevjakt är när en grupp drevmänniskor driver viltet, vanligtvis klövvilt, mot en passkedja av jägare. Samma metod för småvilt (främst fasan och hare) kallas klappjakt. Eftersom flera människor rör sig i terrängen är det av yttersta vikt att skyttar och drevmänniskor följer jaktledarens instruktioner så olyckor undviks. Vapen som används är kulgevär eller kombigevär.

Tryckjakt är när en eller ett fåtal jägare försiktigt stöter/trycker klövvilt eller räv mot skytten/skyttarna genom att promenera tyst genom skogen och bara emellanåt hosta eller göra något annat ljud. Tryckjakt lämpar sig när du som jägare har stenkoll på dina jaktmarker och viltets vanor, samt har lätt för att röra dig smidigt och tyst. Vapen som används är studsare i lämplig kaliber, kombi eller hagelgevär.

Lockjakt är när jägaren genom att härma viltets ljud försöker locka det till sig. Det är bara att öva på att ”musa”, bröla och blåsa i lockpipor. Akta bara så inte grannarna ringer psyk-akuten. Nedan visar Lennart Hägglund hur du kan locka till dig en älg.

Sedan är det ju alla dessa jaktformer med hundar som är duktiga på olika saker…

Jakt med drivande hund är när hunden (vanligtvis stövare, drever eller tax) driver viltet (främst hare, räv eller rådjur) mot jägaren som väntar på lämpligt pass.

Jakt med stöthundar och kortdrivande hund är när hundarna följer viltet en kort stund. Stöthundar (vorsteh, münsterländer samt olika terrier-, spaniel- och retrieverraser) ska följa viltet endast så länge den har direkt kontakt eller luftvittring. Kortdrivande hundar (wachtel och tyst terrier) ska driva viltet på indirekt vittring, alltså färska spår. Tanken här är att hundarna ska söka igenom markerna, resa viltet och sedan återvända till jägaren – om och om igen. Vilt som jagas på detta sätt är främst rådjur och dovvilt, men också vildsvin och annat klövvilt samt småvilt som räv och hare. Obs! Förväxla inte stöthund med stötande hund. Skillnaden är att stöthundar tillåts följa viltet, vilket inte gäller för stötande hundar. De ska söka nära jägaren, stöta småvilt och stanna efter uppfloget eller uppsprånget.

Jakt med ställande hund är när hunden (oftast jämthund, gråhund och björnhund) försöker få viltet (främst älg, vildsvin och björn) att stanna på en plats. När de hittat viltet skäller de så kallat ståndskall, börjar viltet röra på sig så sakteliga följer hunden efter under gångskall. Hunden tystnar när viltet springer, men följer efter och försöker få det att stanna. Se video nedan.

Jakt med ledhund är när jägaren rör sig genom markerna tillsammans med hunden i ledband. När ekipaget närmar sig markerar hunden detta genom att gå långsammare eller stanna, får hunden direkt vittring kan den resa sig på bakbenen eller lägga sig ned. Det är som de säger, hunden är jägarens bästa vän.

Jakt med stående fågelhund är när hunden står blick stilla när den fått vittring på en fågel. På jägarens kommando reser hunden fågeln, som flyger upp. Vid jaktlycka och träff hämtar hunden fågeln. Fåglar som jagas på detta sätt är fasan, tjäder, orre och morkulla. Hundar som används är främst setter, pointer, vorsteh, münsterländer och breton. Nedan video där de jagar ripa med stående fågelhund.

Jakt med stötande hund är när hunden söker under bössan, alltså så pass nära jägaren att hen kan skjuta viltet på hagelhåll, och stöter viltet utan att stå stilla innan. Stötande hundar ska, som jag skrev innan, inte följa viltet vid uppflog eller uppsprång, utan stanna och på kommando hämta det skjutna viltet. Spaniel är den ras som främst används här. Vilt som jagas är fågel och hårvilt.

Jakt med skällande fågelhund a.k.a. trädskällare är när, som namnet indikerar, hunden driver upp en fågel i ett träd eller hittar en fågel i ett träd och skäller där tills jägaren kommer och prövar sin jaktlycka. Tjäder och orre är det vilt som jagas främst, ibland även järpe och mård (som ju inte är en fågel, men ändå…). Finsk spets och norrbottenspets räknas till trädskällarna.

Sträckjakt är när jägaren skjuter på änder, gäss eller duvor när de pendlar mellan matplats och viloplats. Ofta används bulvaner eller vättar (konstgjorda fåglar på land respektive vatten) för att locka fåglarna att slå sig ner precis där man vill att de ska så sig ner. Här används retriever, stående fågelhundar, spaniel eller wachtel som apportör.

Grytjakt är när grythunden (terrier och tax) eller jaktillern (!) får viltet (räv, grävling, mårdhund, vildkanin) att lämna grytet och jägaren får chans att fälla det.

* Haren sätter i frambenen först, ett i taget, och hoppar sedan med bakbenen samtidigt fram, så haren på bilden var på väg uppåt.

Änder, gäss och skrakar samt allt annat som flyger

Det här inlägget kanske bara känns skoj att titta på om en råkar befinna sig i en situation där skillnaden mellan en bläsgås och en fjällgås är livsavgörande, vilket det är för oss som ska ta jägarexamen. I vår klass på jägarskolan har det konstaterats att fåglarna är det som kan sänka en på provet. Så, här kommer fredagsmys till alla fellow jägare to be. Jag har samlat samtliga gäss, änder, skrakar, måsfåglar, kråkfåglar, hönsfåglar och allt däremellan. Honor och hanar för sig. Där könet inte står med är hanar och honor så lika att det inte behövs. Tanken är att scrolla ner så bara bilden syns, namnge och könsbestäm, scrolla vidare och se om ni hade rätt. Är någon fågel som saknas, meddela gärna mig så lägger jag till. Trevlig helg!

Bean_Goose_(Anser_fabalis),_Baltasound_-_geograph.org.uk_-_1725779 Sädgås

640px-Mergus_merganser_m
Storskrake, hane

jarpe
Järpe, hane

Larus_argentatus_ad
Gråtrut

fjallripa
Fjällripa

Anas_platyrhynchos_male_female_quadrat
Gräsand

Gavia_arctica1
Storlom, sommardräkt

Blässhuhn_Fulica_atra_Richard_B_II
Sothöna, hona

640px-Red-breasted_Merganser_female_RWD3
Småskrake, hona

548px-Columba_oenas_2
Skogsduva

480px-Female_Tufted_Duck_800
Vigg, hona

Perdix_perdix_(Marek_Szczepanek)
Rapphöna

Copy of DSC_8896
Småskrake, hane

Erfugl_1764
Ejder, hona

612px-Mergus_merganser_Gänsesäger2
Storskrake, hona

640px-Northern_Pintails_(Male_&_Female)_I_IMG_0911
Stjärtand, hane och hona

Great_black-backed_gull,_(Larus_marinus)_RWD2
Havstrut

480px-Woodcock_earthworm
Morkulla

640px-Aythya_fuligula_Hires
Vigg, hane

sjoorre
Sjöorre, hane

Pochard_pair
Brunand, hona och hane

640px-Pheasant
Fasan, hane

640px-Clangula-hyemalis-011
Alfågel, hona

640px-Garganey_(Anas_querquedula)_RWD3
Årta, hane

sjöorrehona
Sjöorre, hona

alfågel
Alfågel, hane

tjaderhona
Tjäder, hona

640px-Northern_Pintail
Stjärtand, hane i praktdräkt

Somateria_mollissima_male_5
Ejder, hane

480px-Common_Wood_Pigeon
Ringduva

Lesser_white_fronted_goose_(Anser_erythropus)_(5)
Fjällgås

Larus_canus_Common_Gull_in_Norway
Fiskmås

Ripa
Dalripa, hona

01-Magpie
Skata

järpe
Järpe, hona

640px-Garganey_(Anas_querquedula)_in_AP_W_IMG_3358
Årta, honor

640px-Corvus_monedula_-Kadriog,_Tallinn,_Harju_County,_Estonia-8
Kaja

640px-Canadagoose
Kanadagås

Male_pochard_reflection_in_evening
Brunand, hane

svärta
Svärta, hona

640px-Anas_penelope_(male)
Bläsand, hane i häckningsdräkt

Lagopus_small
Dalripa, hane

640px-Shoveler_(Anas_clypeata)_(3)
Skedand, hane i praktdräkt

Birkhahn
Orre, hane

Corvus_corax_(Common_Raven),_Yosemite_NP,_CA,_US_-_Diliff
Korp

Teal_(Anas_crecca)_(7)
Kricka, hane

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Knipa, hane

Corvus_cornix_-perching-8
Kråka

360px-Anser_albifrons_30009
Bläsgås

640px-Anas-strepera-001
Snatterand, hane

659px-Tetrao_urogallus_Richard_Bartz
Tjäder, hane

640px-Northern_Shoveler_(Female)
Skedand, hona

Gallinago_gallinago_1_(Martin_Mecnarowski)
Enkelbeckasin

480px-Greylag-Goose
Grågås

Phasianus_colchicus_1_(Marek_Szczepanek)
Fasan, hona

White-winged_Scoter
Svärta, hane

640px-Coturnix_coturnix_(Warsaw_zoo)-1
Vaktel

20110109_snatterand_hona
Snatterand, hona

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Skrattmås

Gadwall_(Anas_strepera)_Martin_Mere
Kricka, hona

719px-Corvus_Frugilegus_Berlin-2
Råka

640px-Eurasian_Wigeon_(Anas_penelope)_RWD2
Bläsand, hona eller hane i eklipsdräkt

Orrhona_KennethJohansson
Orre, hona

knipaHona_KennethJohansson_2309
Knipa, hona

Blytunga moln och miljöammunition

Jag äter inte kött, för det mesta. Hemma äter vi vegetariskt med inslag av vilt och någon enstaka köttbit från Åbrånets Limousin vid festligare tillfällen. Anledningarna till mitt kostval kan jag berätta mer om vid senare tillfälle. För idag skulle jag vilja skriva om ett tungt ämne, nämligen blykontamineringen av viltkött.

Bly är en tungmetall som finns överallt – i luften, vattnet och marken. I små mängder är bly inte farligt, men exponeras en för större mängder kan det leda till blodbrist och nervsystemskador. Livsmedelsverket varnar kvinnor som vill bli eller är gravida och barn under 7 år från att äta kött som riskerar vara besmutsat av kulans bly, det vill säga grytbitar och köttfärs. Enligt rekommendationerna får en (!) älggryta per år räcka. Trots livsmedelsverkets förmaningar och varningar om bly visar undersökningar att så mycket som var tredje kvinna i barnafödande ålder har blodblynivåer som skulle kunna påverka fostrets utveckling negativt. Var tredje person har blodblynivåer som kan leda till njurskador. Folk som stoppar i sig viltkött mer än en gång i månaden har mer bly i blodet än personer som äter kött tillverkat i djurfabriker, a.k.a. konventionellt kött.

Livsmedelsverket meddelar att det är okej att äta finare och hela delar av viltet, typ lår, hals och filé. Dessutom jobbar Jägareförbundet tillsammans med Livsmedelsverket på att ta fram rekommendationer kring ammunitionsval och styckningsrutiner för att begränsa blyspridningen i köttet. De kom igår ut med nya råd för jägare hur området kring sårkanalen ska hanteras vid styckning. En tumregel som kan minska blymängden med så mycket som 1000 gånger är att skära bort minst 10 cm runt om sårkanalen.

Det allra bästa vore såklart att inte tillföra bly i köttet till att börja med. Inte skita ner så vi slipper städa undan. Det finns så kallad ”miljöammunition” av koppar som fungerar lika bra som den vanliga ammunitionen med bly. Kolla in videon från Jämtlandsnytt där Lennart från Krokom redan för flera år sedan gått över till kopparammunition och ser flera fördelar med den. Dock är miljöammunitionen aningen dyrare, vilket ju i och för sig kan vägas upp med vinsten av de kilon kött en slipper kassera vid slakt. Personligen tycker jag ett det är värt några extra kronor per patron för lägre blyhalt i blodet, minskad risk för nervskador och fertilitetsproblem. Eller vad tycker ni?

Nedan ser ni röntgenbilder från Statens Veterinärmedicinska Anstalt, SVA, som visar fragment från bly i vildsvin och rådjur.

radjursbilder_sva_livsmedelsverket_2012Rådjur skjutet med en traditionell kula med blykärna, som mött ett relativt hårt
motstånd (för att vara rådjur). Resultatet är många små och stora fragment.
Vildsvinbly
Vildsvinsbog där en konventionell, obondad kula
träffat överarmsbenet och fragmenterat kraftigt.
rådjurbly
Rådjur skjutet med blyhagel. På bilden syns både hela
hagel och fragment från hagel som träffat ben.

Kära jaktdagbok #11: Övning ger färdighet

Igår var Carl och jag med våra käraste grannar Elin och Gustav på Huddinge Jaktvårdsförenings jaktskyttebana. Jag fick sådan mersmak på skyttet efter onsdagens äventyr att ett besök på skyttebana i helgen var ett måste. Jag var den enda i sällskapet som hade skjutit med hagelgevär förut, så det var en del fjärilar som flaxade omkring här och där. Själv tyckte jag att det var skönt att känna att nervositeten blir mindre påtaglig för varje besök på skyttebanan.

IMG_6773Dagens skytteledare på hagelbanan var Thomas. Vi lånade hörselskydd, skyddsglasögon och gevär samt köpte var sin kartong med hagelammunition. Det var bara vi early birds på plats på banan än så länge, så vi fick odelad uppmärksamhet från Thomas. På bilderna till vänster och höger instruerar han Gustav i skyttets ädla konst.

IMG_6772Vi sköt på rakt frångående duvor för att bli lite varma i kläderna. Det är mycket att tänka på vid hagelskytte: fotposition, kroppsposition, anläggning, kinden mot kolvkammen, blicken på duvan, inte stanna upp vid skottet. Bara att hantera vapnet på ett säkert sätt kan vara nog så svårt när en aldrig hållit i ett vapen tidigare. Jag tyckte att alla var superduktiga och fick in en del fina träffar. Den som imponerade mest på mig var min egen sambo. Carl fick till snitsen snabbt och levererade många träffar på rad. Vissa duvor blev till snygga orangea puderpuffar bara. Han var så himla duktig och bekräftade min teori om att han skulle bli en exemplarisk jägare. Det är bara för mig att fortsätta jobba på att övertala honom att också ta jägarexamen.

IMG_6774På bilden till vänster ser ni oss ståendes på rad. Jag med det stora leendet, Carl i röd keps och Gustav längst bort. Matar skott och har det gott! Bössan jag fick låna var en halvautomat. Den går alltså inte att bryta som en hagelbock, därför ser det ut som att jag står med skjutfärdigt vapen. Plötsligt börjar en kille gasta om att jag inte får stå med laddat vapen, varpå jag tittar i pipan och meddelar honom att den inte är laddad. Det hela var ett missförstånd, men visar ändå på det strikta säkerhetstänk som råder på skyttebanan. Läggs det märke till olämpligt beteende stoppas det omedelbart. Det som var positivt med min lånade brakare var att det fanns rekyldämpare i den. Ungefär 40% av rekylen togs upp av dämparen och min axel slapp bli mörbultad. Väldigt skönt!

IMG_6771

Här ser ni undertecknad in action. Jag fick till ett fåtal träffar, men jag tyckte att duvans bana var svår. Sköt konsekvent för högt efter duvan. Gjorde klassiskt nybörjarmisstag när jag stannade upp i skottet, istället för att fullfölja rörelsen även efter att skottet gått. Men jag blir bättre och bättre. Efter serien på 25 duvor började det kurra i magen och suga i kaffetarmen. Dags för fika.

Under tiden vi sköt hade andra skjutglada börjat samlas vid banan. Så medan vi fyllde på depåerna med ostfrallor, kanelbullar och kaffe bjöds vi på en riktig show. Insåg att det är mycket övning kvar innan vi kommer upp i den träffrekvensen.

IMG_6775Elin och Gustav kände att de fyllt sin hagelkvot för dagen. Carl och jag var sugna på mer. Så vi skrev upp oss på nästa runda, ovetandes om att det var trap som stod på schemat. På trap roterar lerduvekastaren fram och tillbaka i en solfjäderrörelse och åt vilket håll duvan kastas är helt slumpmässigt. Här gäller det att vara uppmärksam och snabb. Ökad svårighet, ökad spänning. Denna gång fick vi sällskap av andra skyttar. Tempot var betydligt högre än när vi sköt förra serien. Jag hann knappt pusta ut och lägga i en ny patron innan det var min tur igen. Av någon anledning hade jag lättare att träffa denna serie än förra, trots att svårighetsgraden var större. Fick in några riktigt fina träffar. Särskilt stolt över en träff på en duva som kastades längst ut till höger.

Nöjda och glada satte vi oss i bilen och åkte hemåt. To be continued…