Kära jaktdagbok #14: Jakt på riktigt – del 2 av 2

Vilken cliffhanger jag fick till där i slutet av första delen av  ”Jakt på riktigt”, men nu ska jag inte hålla er på halster mer. Tillbaka till skogen där Pikky fått vittring.

IMG_6824

Vi släppte henne och Max hade aningar om att det kunde vara vildsvin som sökt daglega i den täta ungskogen. Vi skulle snart få se om han hade rätt. På GPS:en kunde vi se hur hunden for fram och tillbaka inne i skogen. Ibland kikade hon förbi oss, men försvann snabbt på pigga ben in i buskaget igen. Plötsligen hör vi skall. Stabilt ståndskall som fortsätter och fortsätter. Hon står vid något vilt, hon har hittat något. Nu blir det fart på Max, spänningen stiger. Vi smyger oss meter för meter djupare in i skogen som på sina ställen är ganska svårforcerad. På GPS:en minskar avståndet mellan oss och Pikky. Ståndskallet ljuder fortfarande. 40 meter blir 30 meter. 30 meter blir 20 meter. Ibland kommer Pikky till oss som för att söka stöd och visa att vi ska komma med henne. Vi smyger vidare och plötsligt rusar minst tre vildsvin åt alla håll och kanter. Max hade rätt. Han höjer geväret, men får inget bra skottläge på en gris som kommer kutande. Pikky drar efter grisarna och Max förvarnar passkyttarna på radion att det är gris på gång. Det går några minuter och så sprakar det till i radion. Esa säger att han skjutit på en gris, den ligger.

Alltså, vilken upplevelse. Pulsen skenade. Det var så in i norden spännande att smyga sig på sådär. Häftigt att se hunden jobba. Jag förundras över att hon vet hur hon ska göra när hon hittar viltet, att hon stannar och skäller tills vi kommit fram.

IMG_6825

När vi kom fram var grisen redan urtagen, jag hade hoppats på att få vara med och ta ur. Kanske nästa gång. Det var en riktigt fin årsgris, perfekt matgris. Vi lyfte upp den på vagnen bakom fyrhjulingen och åkte hem till gården med den. Väl där hängde vi upp den och Max gjorde ett fint jobb att flå den.

IMG_6827

Ungefär här någonstans började det kurra rejält i magen på mig, så jag såg till att några korvar landade på grillen. Det blev inte mycket ätet där i skogen, och jag som trodde att halva grejen med jakt var fikat… Tji fick jag. Medan Max flådde grisen sprang jag skytteltrafik mellan grillen och grisen. Ville se hur det går till när en flår, men ville samtidigt inte bränna korvarna. Tufft liv!

IMG_6829

Efter ett tag var grisen flådd och klar. Vi käkade korv och sedan packade vi in alla grejer i bilarna, låste husvagnen och gasade iväg upp till Stockholm igen. Jag var helt slut som artist efter en heldag i skogen. I bilen pratade vi jakt, jakt, jakt.

Efter helgens bravader är jag om möjligt ännu mer sugen på att ta jägarexamen och börja jaga själv, så pass att jag stegade in på jakrbutiken Walter Borg idag och fick hjälp med att prova ut bössor. Ett hagelgevär och en älgstudsare.

Vill passa på att tacka Max för att han outtröttligt svarar på alla mina frågor och med stor entusiasm tagit sig an en gröngöling som jag. Du är grym och jag är så tacksam för att jag får följa med på äventyr, längtar redan till nästa gång!

Icke att förglömma delikata duvor

Igår kväll på Jägarskolan gick lärar-Hasse igenom några av frågorna som kommer på provet. Ja, alltså. Han läste direkt från provet som vi kommer att göra i december. Vissa skulle kalla det fusk. Vissa skulle kalla det att bättra på statistiken kursdeltagare som klarar provet. Jag håller med. Personligen tycker jag att det fråntar mig känslan av prestation när jag klarar provet. Jag har ju hört frågorna innan och memorerat just de sakerna. Det är ju ingen konst. Nåväl. Hasse läste upp en fråga om ringduvan och det slog mig att jag glömt duvorna i det massiva fågelinlägget. Nu finns en uppdaterad version av Änder, gäss och skrakar samt allt annat som flyger där ringduva och skogsduva ingår. Klippduvan a.k.a. tamduvan a.k.a. stadsduvan har jag inte tagit med för den vet typ alla hur den ser ut.

För övrigt tycker jag att duva har fått ett oförtjänt dåligt rykte som matfågel, kanske för att folk associerar duva till de flygande råttor till duvor som bor i städer. När Carl och jag var i Skottland sommaren 2013 hamnade vi på en fantastisk liten restaurang i Portree på Isle of Skye. Den hette Scorrybreac och där på menyn fanns duva. Vi testade och det var helt fantastiskt! Har också ätit duva nyligen här i Stockholm, på Ekstedt. Där serverades den med plommon, ängssyra, blodpastej och hasselnötter. Oj, så gott. Med på tallriken fanns också duvans lilla hjärta och det smakade lika fantastiskt det. Tänk när jag får äta egenskjuten, hemlagad duva. Det blir grejer det!

Kära jaktdagbok #13: Jakt på riktigt – del 1 av 2

Min kompis Max bjöd för ett tag sedan med mig på jakt. Jag sedan dess gått och längtat efter att det skulle bli dags. I går var det dags. Efter en hel dags arbete som ansvarig för bostadsrättsföreningens städdag utomhus satte jag mig helt utmattad på tåget mot Eskilstuna. En timmes resa, plus lite mer, från Stockholm skulle jag få vara med på min första jakt. På tåget läste jag tidningen Kupé och passande nog hade de jaktspecial där i. Jag slukade allt.

IMG_6808

På stationen hämtade Max upp mig, han hivade i sig en burgare och vi drog ut i skogen. När vi rullade in på gården såg jag från bilen rätt in i ladan. Där hängde en älgkropp på mörning från dagens lyckade jakt, en älgkviga hade skjutits. Det sken från den lilla husvagnen där vi skulle sova och vakna i morgon, i ottan. I husvagnen satt Max pappa Åke och två andra jägare och mös. Jag blev bjuden på rökt andbröst och fick höra om dagens äventyr i skogen. Oj, så laddad jag var inför morgondagens jakt. Somnade i min sovsäck med fjärilar i magen.

Klockan ringde 06:20. Det var dags att hoppa i stövlarna och stega iväg ut i skogen. Tuggade raskt i mig en lingongrova och svepte en kopp kaffe. Vet inte riktigt hur jag lyckades få i linserna i ögonen sittande i bilen med taskig belysning och suddig spegel, men det gick. Nattens idoga och stundtals kraftiga regn hade slutat helt och solen drog sig sakta upp bakom grå moln. Det stod sträckjakt på grågås på agendan. Gässen flyger från en sjö till en matplats tidigt på morgonen, och gör samma resa tillbaka på eftermiddagen. Vi ville stå på en tidigare utsedd höjd lagom till morgonpendlarna skriande susar förbi på himlen. Chop, chop.

IMG_6811

 Väl uppe på höjden bjöds vi på en hissnande utsikt över de omgivande skogarna som skiftade i grönt och gult. Där någonstans bakom trädtopparna brukar de komma, grågässen. Det var tyst och stilla i skogen. Vi hörde några kråkor kraxa och såg lite småfåglar som flaxade förbi. Annars stilla.

IMG_6813

 Max stod redo med hagelbocken på armen. Plötsligt hörde vi efterlängtat trumpetande långt bort ifrån och Max utbrast i ett ”pass på”. Snart såg vi siluetter närma sig på himlen, rakt mot oss. Ljudet och fåglarna kom närmre och närmre. Fort flög de. Rätt som det var hade vi dem över oss och skyttarna avlossade några skott. Ingen träff. Vi väntade vidare och såg grupper flyga längre bort, förbi oss. Så äntligen kom en en himla massa gäss flygande, det var som om hela himlen var full av dem. Max och de andra skyttarna lyckades träffa en grågås som segnade ned från himlen. Vilken action alltså!

IMG_6817

Vi grupperade om och bytte hagelbock mot älgstudsare. Dags för lite skogsjakt. Max agerade jaktledare och placerade ut passkyttar runt om marken, jag hängde med Max som en skugga (efter bästa förmåga). Spetsen Pikky skulle släppas i skogen och förhoppnings hitta något vilt. Älg, vildsvin, rådjur. När Max och jag precis hade kommit fram till vårt pass hördes hundföraren Esa på radion. Han ville släppa Pikky på ett annat område och bad oss förflytta oss. Varma (och lagom svettiga) i kläderna omplacerade vi oss och Pikkie gav sig åter ut och spårade.

IMG_6820

På GPS:en kunde vi följa Pikky’s väg genom skogen. Hon följde en älgko med kalv ett tag, men när de skenade ut ur såten släppte hon dem  och kom tillbaka. Efter en stund började Pikky gå rakt mot oss och snart såg vi henne komma sniffandes i skogen. Vi tog fatt henne och väntade på Esa, som var på väg efter henne.

IMG_6823

När Esa älgat genom skogen och mött upp med oss fick vi agera hundförare ett tag. Esa ställde sig på pass och vi gick med Pikky i koppel in i såten. Rätt som det var började Pikky vädra kraftigt i vinden, kopplet helt sträckt. Hon hade uppenbarligen något i nosen.

Fortsättning följer…

 

 

 

Kåtbockar och brunsttider

En typfråga som får mig att kallsvettas när jag nöter frågor i Jägarexamen-appen är ”Vilket hjortdjur har brunsttid tidigast på året?” och jag har fyra alternativ att välja mellan: rådjur, dovhjort, kronhjort eller älg. Och jag svarar alltid, alltid, alltid fel. Hur svårt ska det vara att lära sig när djuren har sitt lilla roliga? Nu kör vi!

Partåiga hovdjur

Brunst Partåiga HovdjurRovdjur

Brunst Rovdjur

Mårddjur

Brunst Mårddjur

Gnagare och hardjur

Brunst Gnagare och Hardjur

Nu är det bara att visualisera de orangea staplarna på provet. Brunsttiderna är hämtade från Jägarexamen-appen och Wikipedia.

Kära jaktdagbok #12: Heliga veckan

I väntan på att få vara med på min första riktiga jakt i helgen får jag hålla tillgodo med att titta på jakt på TV. I trettio dagar till finns dokumentärfilmen Heliga veckan på SVT Play. Den utspelar sig i närheten av Torsby i Värmland och kretsar kring den närmast heliga älgjakten. Ibland var det svårt att förstå den tjocka värmländskan som pratades, men det gjorde detsamma. Budskapet gick fram och jag längtar om möjligt ännu mer till min första jaktupplevelse. På söndag gäller det.

Jaktformer

Något som jag har svårt för att få till att fastna i hjärnan är alla dessa olika typer av jakt. Pürschjakt, smygjakt – same shit different name. Vakjakt, vaktjakt – samma men olika? Ja, jag får helt enkelt inte ordning på det. Så en gång för alla ska jag lära mig alla dessa och reda ut begreppen.

Smygjakt eller pürschjakt är när jägaren smyger sig på sitt byte och lämpar sig på de flesta jaktbara arter, men kanske främst på klövvilt som älg och rådjur. Andra arter som kan smygjagas är bäver, bisam, säl, räv, hare, kanin, råka och gäss Tidpunkt för jakten är gryning och skymning. För smygjakt är det bra med digra förkunskaper om viltets vanor vid olika årstider och väderförhållanden. Som namnet avslöjar är det också till din fördel om du är bra på att röra dig sakta och ljudlöst i skog och mark – inga knäckebröd i matsäcken alltså. Toppfågeljakt ingår i smygjakten och sker  på skidor iklädd vita kläder. Viltet som jagas vid toppjakt är tjäder och orre. Vapen som används beror på vilket vilt som jagas. Det kan vara kulvapen klass 1-4 eller hagelgevär. Ledhundsjakt är även den en form av smygjakt, mer om den nedan i avsnittet om jakt med hund.

spar_hare2Spårningsjakt är när jägaren följer viltets spår. Vid spårningsjakt krävs ett snötäcke, helst med lager av nysnö. Kunskaper om hur viltets olika spår ser ut och hur de rör sig i olika situationer är fina att ha om det ska bli någon jaktlycka. Vilt som jagas genom spårning är främst mård, hare och räv. Vapen som används beror även här på vilket vilt som jagas, viktigt är dock att skydda pipan mot snö som kan falla ner i den (vill helst undvika pipsprängning). Här till vänster ser ni spår efter en hare, men åt vilket håll är den på väg? Uppåt eller nedåt?*

Vaktjakt är när jägaren sitter i ett jakttorn (kolla in denna fanpage till svenska jakttorn) eller står på pass vid en plats där viltet är känt för att befinna sig, det kan vara en viltpassage eller viltväxel (viltets motsvarighet till E4), betesområde eller åtel. Vakjakt är alltså inte exakt samma sak som vaktjakt, skillnaden är att vakjakten sker i mörkret vid en åtel och då främst på vildsvin och räv.

Uppsprångs- och uppflogsjakt är när jägaren själv skrämmer upp viltet ur sin daglega på marken eller från ett träd och skjuter när viltet hoppar eller flyger upp. Trampjakt är en form av uppsprångsjakt och bedrivs främst på fälthare. Jägaren ”trampar” runt på en åker och skjuter haren när den lämnar legan. Djur som jagas genom uppsprångs- och uppflogsjakt är främst hare, ringduva, änder och fält- och skogshöns. Vapen som används är uteslutande hagelgevär.

Drevjakt är när en grupp drevmänniskor driver viltet, vanligtvis klövvilt, mot en passkedja av jägare. Samma metod för småvilt (främst fasan och hare) kallas klappjakt. Eftersom flera människor rör sig i terrängen är det av yttersta vikt att skyttar och drevmänniskor följer jaktledarens instruktioner så olyckor undviks. Vapen som används är kulgevär eller kombigevär.

Tryckjakt är när en eller ett fåtal jägare försiktigt stöter/trycker klövvilt eller räv mot skytten/skyttarna genom att promenera tyst genom skogen och bara emellanåt hosta eller göra något annat ljud. Tryckjakt lämpar sig när du som jägare har stenkoll på dina jaktmarker och viltets vanor, samt har lätt för att röra dig smidigt och tyst. Vapen som används är studsare i lämplig kaliber, kombi eller hagelgevär.

Lockjakt är när jägaren genom att härma viltets ljud försöker locka det till sig. Det är bara att öva på att ”musa”, bröla och blåsa i lockpipor. Akta bara så inte grannarna ringer psyk-akuten. Nedan visar Lennart Hägglund hur du kan locka till dig en älg.

Sedan är det ju alla dessa jaktformer med hundar som är duktiga på olika saker…

Jakt med drivande hund är när hunden (vanligtvis stövare, drever eller tax) driver viltet (främst hare, räv eller rådjur) mot jägaren som väntar på lämpligt pass.

Jakt med stöthundar och kortdrivande hund är när hundarna följer viltet en kort stund. Stöthundar (vorsteh, münsterländer samt olika terrier-, spaniel- och retrieverraser) ska följa viltet endast så länge den har direkt kontakt eller luftvittring. Kortdrivande hundar (wachtel och tyst terrier) ska driva viltet på indirekt vittring, alltså färska spår. Tanken här är att hundarna ska söka igenom markerna, resa viltet och sedan återvända till jägaren – om och om igen. Vilt som jagas på detta sätt är främst rådjur och dovvilt, men också vildsvin och annat klövvilt samt småvilt som räv och hare. Obs! Förväxla inte stöthund med stötande hund. Skillnaden är att stöthundar tillåts följa viltet, vilket inte gäller för stötande hundar. De ska söka nära jägaren, stöta småvilt och stanna efter uppfloget eller uppsprånget.

Jakt med ställande hund är när hunden (oftast jämthund, gråhund och björnhund) försöker få viltet (främst älg, vildsvin och björn) att stanna på en plats. När de hittat viltet skäller de så kallat ståndskall, börjar viltet röra på sig så sakteliga följer hunden efter under gångskall. Hunden tystnar när viltet springer, men följer efter och försöker få det att stanna. Se video nedan.

Jakt med ledhund är när jägaren rör sig genom markerna tillsammans med hunden i ledband. När ekipaget närmar sig markerar hunden detta genom att gå långsammare eller stanna, får hunden direkt vittring kan den resa sig på bakbenen eller lägga sig ned. Det är som de säger, hunden är jägarens bästa vän.

Jakt med stående fågelhund är när hunden står blick stilla när den fått vittring på en fågel. På jägarens kommando reser hunden fågeln, som flyger upp. Vid jaktlycka och träff hämtar hunden fågeln. Fåglar som jagas på detta sätt är fasan, tjäder, orre och morkulla. Hundar som används är främst setter, pointer, vorsteh, münsterländer och breton. Nedan video där de jagar ripa med stående fågelhund.

Jakt med stötande hund är när hunden söker under bössan, alltså så pass nära jägaren att hen kan skjuta viltet på hagelhåll, och stöter viltet utan att stå stilla innan. Stötande hundar ska, som jag skrev innan, inte följa viltet vid uppflog eller uppsprång, utan stanna och på kommando hämta det skjutna viltet. Spaniel är den ras som främst används här. Vilt som jagas är fågel och hårvilt.

Jakt med skällande fågelhund a.k.a. trädskällare är när, som namnet indikerar, hunden driver upp en fågel i ett träd eller hittar en fågel i ett träd och skäller där tills jägaren kommer och prövar sin jaktlycka. Tjäder och orre är det vilt som jagas främst, ibland även järpe och mård (som ju inte är en fågel, men ändå…). Finsk spets och norrbottenspets räknas till trädskällarna.

Sträckjakt är när jägaren skjuter på änder, gäss eller duvor när de pendlar mellan matplats och viloplats. Ofta används bulvaner eller vättar (konstgjorda fåglar på land respektive vatten) för att locka fåglarna att slå sig ner precis där man vill att de ska så sig ner. Här används retriever, stående fågelhundar, spaniel eller wachtel som apportör.

Grytjakt är när grythunden (terrier och tax) eller jaktillern (!) får viltet (räv, grävling, mårdhund, vildkanin) att lämna grytet och jägaren får chans att fälla det.

* Haren sätter i frambenen först, ett i taget, och hoppar sedan med bakbenen samtidigt fram, så haren på bilden var på väg uppåt.