Icke att förglömma delikata duvor

Igår kväll på Jägarskolan gick lärar-Hasse igenom några av frågorna som kommer på provet. Ja, alltså. Han läste direkt från provet som vi kommer att göra i december. Vissa skulle kalla det fusk. Vissa skulle kalla det att bättra på statistiken kursdeltagare som klarar provet. Jag håller med. Personligen tycker jag att det fråntar mig känslan av prestation när jag klarar provet. Jag har ju hört frågorna innan och memorerat just de sakerna. Det är ju ingen konst. Nåväl. Hasse läste upp en fråga om ringduvan och det slog mig att jag glömt duvorna i det massiva fågelinlägget. Nu finns en uppdaterad version av Änder, gäss och skrakar samt allt annat som flyger där ringduva och skogsduva ingår. Klippduvan a.k.a. tamduvan a.k.a. stadsduvan har jag inte tagit med för den vet typ alla hur den ser ut.

För övrigt tycker jag att duva har fått ett oförtjänt dåligt rykte som matfågel, kanske för att folk associerar duva till de flygande råttor till duvor som bor i städer. När Carl och jag var i Skottland sommaren 2013 hamnade vi på en fantastisk liten restaurang i Portree på Isle of Skye. Den hette Scorrybreac och där på menyn fanns duva. Vi testade och det var helt fantastiskt! Har också ätit duva nyligen här i Stockholm, på Ekstedt. Där serverades den med plommon, ängssyra, blodpastej och hasselnötter. Oj, så gott. Med på tallriken fanns också duvans lilla hjärta och det smakade lika fantastiskt det. Tänk när jag får äta egenskjuten, hemlagad duva. Det blir grejer det!