Jaktformer

Något som jag har svårt för att få till att fastna i hjärnan är alla dessa olika typer av jakt. Pürschjakt, smygjakt – same shit different name. Vakjakt, vaktjakt – samma men olika? Ja, jag får helt enkelt inte ordning på det. Så en gång för alla ska jag lära mig alla dessa och reda ut begreppen.

Smygjakt eller pürschjakt är när jägaren smyger sig på sitt byte och lämpar sig på de flesta jaktbara arter, men kanske främst på klövvilt som älg och rådjur. Andra arter som kan smygjagas är bäver, bisam, säl, räv, hare, kanin, råka och gäss Tidpunkt för jakten är gryning och skymning. För smygjakt är det bra med digra förkunskaper om viltets vanor vid olika årstider och väderförhållanden. Som namnet avslöjar är det också till din fördel om du är bra på att röra dig sakta och ljudlöst i skog och mark – inga knäckebröd i matsäcken alltså. Toppfågeljakt ingår i smygjakten och sker  på skidor iklädd vita kläder. Viltet som jagas vid toppjakt är tjäder och orre. Vapen som används beror på vilket vilt som jagas. Det kan vara kulvapen klass 1-4 eller hagelgevär. Ledhundsjakt är även den en form av smygjakt, mer om den nedan i avsnittet om jakt med hund.

spar_hare2Spårningsjakt är när jägaren följer viltets spår. Vid spårningsjakt krävs ett snötäcke, helst med lager av nysnö. Kunskaper om hur viltets olika spår ser ut och hur de rör sig i olika situationer är fina att ha om det ska bli någon jaktlycka. Vilt som jagas genom spårning är främst mård, hare och räv. Vapen som används beror även här på vilket vilt som jagas, viktigt är dock att skydda pipan mot snö som kan falla ner i den (vill helst undvika pipsprängning). Här till vänster ser ni spår efter en hare, men åt vilket håll är den på väg? Uppåt eller nedåt?*

Vaktjakt är när jägaren sitter i ett jakttorn (kolla in denna fanpage till svenska jakttorn) eller står på pass vid en plats där viltet är känt för att befinna sig, det kan vara en viltpassage eller viltväxel (viltets motsvarighet till E4), betesområde eller åtel. Vakjakt är alltså inte exakt samma sak som vaktjakt, skillnaden är att vakjakten sker i mörkret vid en åtel och då främst på vildsvin och räv.

Uppsprångs- och uppflogsjakt är när jägaren själv skrämmer upp viltet ur sin daglega på marken eller från ett träd och skjuter när viltet hoppar eller flyger upp. Trampjakt är en form av uppsprångsjakt och bedrivs främst på fälthare. Jägaren ”trampar” runt på en åker och skjuter haren när den lämnar legan. Djur som jagas genom uppsprångs- och uppflogsjakt är främst hare, ringduva, änder och fält- och skogshöns. Vapen som används är uteslutande hagelgevär.

Drevjakt är när en grupp drevmänniskor driver viltet, vanligtvis klövvilt, mot en passkedja av jägare. Samma metod för småvilt (främst fasan och hare) kallas klappjakt. Eftersom flera människor rör sig i terrängen är det av yttersta vikt att skyttar och drevmänniskor följer jaktledarens instruktioner så olyckor undviks. Vapen som används är kulgevär eller kombigevär.

Tryckjakt är när en eller ett fåtal jägare försiktigt stöter/trycker klövvilt eller räv mot skytten/skyttarna genom att promenera tyst genom skogen och bara emellanåt hosta eller göra något annat ljud. Tryckjakt lämpar sig när du som jägare har stenkoll på dina jaktmarker och viltets vanor, samt har lätt för att röra dig smidigt och tyst. Vapen som används är studsare i lämplig kaliber, kombi eller hagelgevär.

Lockjakt är när jägaren genom att härma viltets ljud försöker locka det till sig. Det är bara att öva på att ”musa”, bröla och blåsa i lockpipor. Akta bara så inte grannarna ringer psyk-akuten. Nedan visar Lennart Hägglund hur du kan locka till dig en älg.

Sedan är det ju alla dessa jaktformer med hundar som är duktiga på olika saker…

Jakt med drivande hund är när hunden (vanligtvis stövare, drever eller tax) driver viltet (främst hare, räv eller rådjur) mot jägaren som väntar på lämpligt pass.

Jakt med stöthundar och kortdrivande hund är när hundarna följer viltet en kort stund. Stöthundar (vorsteh, münsterländer samt olika terrier-, spaniel- och retrieverraser) ska följa viltet endast så länge den har direkt kontakt eller luftvittring. Kortdrivande hundar (wachtel och tyst terrier) ska driva viltet på indirekt vittring, alltså färska spår. Tanken här är att hundarna ska söka igenom markerna, resa viltet och sedan återvända till jägaren – om och om igen. Vilt som jagas på detta sätt är främst rådjur och dovvilt, men också vildsvin och annat klövvilt samt småvilt som räv och hare. Obs! Förväxla inte stöthund med stötande hund. Skillnaden är att stöthundar tillåts följa viltet, vilket inte gäller för stötande hundar. De ska söka nära jägaren, stöta småvilt och stanna efter uppfloget eller uppsprånget.

Jakt med ställande hund är när hunden (oftast jämthund, gråhund och björnhund) försöker få viltet (främst älg, vildsvin och björn) att stanna på en plats. När de hittat viltet skäller de så kallat ståndskall, börjar viltet röra på sig så sakteliga följer hunden efter under gångskall. Hunden tystnar när viltet springer, men följer efter och försöker få det att stanna. Se video nedan.

Jakt med ledhund är när jägaren rör sig genom markerna tillsammans med hunden i ledband. När ekipaget närmar sig markerar hunden detta genom att gå långsammare eller stanna, får hunden direkt vittring kan den resa sig på bakbenen eller lägga sig ned. Det är som de säger, hunden är jägarens bästa vän.

Jakt med stående fågelhund är när hunden står blick stilla när den fått vittring på en fågel. På jägarens kommando reser hunden fågeln, som flyger upp. Vid jaktlycka och träff hämtar hunden fågeln. Fåglar som jagas på detta sätt är fasan, tjäder, orre och morkulla. Hundar som används är främst setter, pointer, vorsteh, münsterländer och breton. Nedan video där de jagar ripa med stående fågelhund.

Jakt med stötande hund är när hunden söker under bössan, alltså så pass nära jägaren att hen kan skjuta viltet på hagelhåll, och stöter viltet utan att stå stilla innan. Stötande hundar ska, som jag skrev innan, inte följa viltet vid uppflog eller uppsprång, utan stanna och på kommando hämta det skjutna viltet. Spaniel är den ras som främst används här. Vilt som jagas är fågel och hårvilt.

Jakt med skällande fågelhund a.k.a. trädskällare är när, som namnet indikerar, hunden driver upp en fågel i ett träd eller hittar en fågel i ett träd och skäller där tills jägaren kommer och prövar sin jaktlycka. Tjäder och orre är det vilt som jagas främst, ibland även järpe och mård (som ju inte är en fågel, men ändå…). Finsk spets och norrbottenspets räknas till trädskällarna.

Sträckjakt är när jägaren skjuter på änder, gäss eller duvor när de pendlar mellan matplats och viloplats. Ofta används bulvaner eller vättar (konstgjorda fåglar på land respektive vatten) för att locka fåglarna att slå sig ner precis där man vill att de ska så sig ner. Här används retriever, stående fågelhundar, spaniel eller wachtel som apportör.

Grytjakt är när grythunden (terrier och tax) eller jaktillern (!) får viltet (räv, grävling, mårdhund, vildkanin) att lämna grytet och jägaren får chans att fälla det.

* Haren sätter i frambenen först, ett i taget, och hoppar sedan med bakbenen samtidigt fram, så haren på bilden var på väg uppåt.