Änder, gäss och skrakar samt allt annat som flyger

Det här inlägget kanske bara känns skoj att titta på om en råkar befinna sig i en situation där skillnaden mellan en bläsgås och en fjällgås är livsavgörande, vilket det är för oss som ska ta jägarexamen. I vår klass på jägarskolan har det konstaterats att fåglarna är det som kan sänka en på provet. Så, här kommer fredagsmys till alla fellow jägare to be. Jag har samlat samtliga gäss, änder, skrakar, måsfåglar, kråkfåglar, hönsfåglar och allt däremellan. Honor och hanar för sig. Där könet inte står med är hanar och honor så lika att det inte behövs. Tanken är att scrolla ner så bara bilden syns, namnge och könsbestäm, scrolla vidare och se om ni hade rätt. Är någon fågel som saknas, meddela gärna mig så lägger jag till. Trevlig helg!

Bean_Goose_(Anser_fabalis),_Baltasound_-_geograph.org.uk_-_1725779 Sädgås

640px-Mergus_merganser_m
Storskrake, hane

jarpe
Järpe, hane

Larus_argentatus_ad
Gråtrut

fjallripa
Fjällripa

Anas_platyrhynchos_male_female_quadrat
Gräsand

Gavia_arctica1
Storlom, sommardräkt

Blässhuhn_Fulica_atra_Richard_B_II
Sothöna, hona

640px-Red-breasted_Merganser_female_RWD3
Småskrake, hona

548px-Columba_oenas_2
Skogsduva

480px-Female_Tufted_Duck_800
Vigg, hona

Perdix_perdix_(Marek_Szczepanek)
Rapphöna

Copy of DSC_8896
Småskrake, hane

Erfugl_1764
Ejder, hona

612px-Mergus_merganser_Gänsesäger2
Storskrake, hona

640px-Northern_Pintails_(Male_&_Female)_I_IMG_0911
Stjärtand, hane och hona

Great_black-backed_gull,_(Larus_marinus)_RWD2
Havstrut

480px-Woodcock_earthworm
Morkulla

640px-Aythya_fuligula_Hires
Vigg, hane

sjoorre
Sjöorre, hane

Pochard_pair
Brunand, hona och hane

640px-Pheasant
Fasan, hane

640px-Clangula-hyemalis-011
Alfågel, hona

640px-Garganey_(Anas_querquedula)_RWD3
Årta, hane

sjöorrehona
Sjöorre, hona

alfågel
Alfågel, hane

tjaderhona
Tjäder, hona

640px-Northern_Pintail
Stjärtand, hane i praktdräkt

Somateria_mollissima_male_5
Ejder, hane

480px-Common_Wood_Pigeon
Ringduva

Lesser_white_fronted_goose_(Anser_erythropus)_(5)
Fjällgås

Larus_canus_Common_Gull_in_Norway
Fiskmås

Ripa
Dalripa, hona

01-Magpie
Skata

järpe
Järpe, hona

640px-Garganey_(Anas_querquedula)_in_AP_W_IMG_3358
Årta, honor

640px-Corvus_monedula_-Kadriog,_Tallinn,_Harju_County,_Estonia-8
Kaja

640px-Canadagoose
Kanadagås

Male_pochard_reflection_in_evening
Brunand, hane

svärta
Svärta, hona

640px-Anas_penelope_(male)
Bläsand, hane i häckningsdräkt

Lagopus_small
Dalripa, hane

640px-Shoveler_(Anas_clypeata)_(3)
Skedand, hane i praktdräkt

Birkhahn
Orre, hane

Corvus_corax_(Common_Raven),_Yosemite_NP,_CA,_US_-_Diliff
Korp

Teal_(Anas_crecca)_(7)
Kricka, hane

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Knipa, hane

Corvus_cornix_-perching-8
Kråka

360px-Anser_albifrons_30009
Bläsgås

640px-Anas-strepera-001
Snatterand, hane

659px-Tetrao_urogallus_Richard_Bartz
Tjäder, hane

640px-Northern_Shoveler_(Female)
Skedand, hona

Gallinago_gallinago_1_(Martin_Mecnarowski)
Enkelbeckasin

480px-Greylag-Goose
Grågås

Phasianus_colchicus_1_(Marek_Szczepanek)
Fasan, hona

White-winged_Scoter
Svärta, hane

640px-Coturnix_coturnix_(Warsaw_zoo)-1
Vaktel

20110109_snatterand_hona
Snatterand, hona

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Skrattmås

Gadwall_(Anas_strepera)_Martin_Mere
Kricka, hona

719px-Corvus_Frugilegus_Berlin-2
Råka

640px-Eurasian_Wigeon_(Anas_penelope)_RWD2
Bläsand, hona eller hane i eklipsdräkt

Orrhona_KennethJohansson
Orre, hona

knipaHona_KennethJohansson_2309
Knipa, hona

Blytunga moln och miljöammunition

Jag äter inte kött, för det mesta. Hemma äter vi vegetariskt med inslag av vilt och någon enstaka köttbit från Åbrånets Limousin vid festligare tillfällen. Anledningarna till mitt kostval kan jag berätta mer om vid senare tillfälle. För idag skulle jag vilja skriva om ett tungt ämne, nämligen blykontamineringen av viltkött.

Bly är en tungmetall som finns överallt – i luften, vattnet och marken. I små mängder är bly inte farligt, men exponeras en för större mängder kan det leda till blodbrist och nervsystemskador. Livsmedelsverket varnar kvinnor som vill bli eller är gravida och barn under 7 år från att äta kött som riskerar vara besmutsat av kulans bly, det vill säga grytbitar och köttfärs. Enligt rekommendationerna får en (!) älggryta per år räcka. Trots livsmedelsverkets förmaningar och varningar om bly visar undersökningar att så mycket som var tredje kvinna i barnafödande ålder har blodblynivåer som skulle kunna påverka fostrets utveckling negativt. Var tredje person har blodblynivåer som kan leda till njurskador. Folk som stoppar i sig viltkött mer än en gång i månaden har mer bly i blodet än personer som äter kött tillverkat i djurfabriker, a.k.a. konventionellt kött.

Livsmedelsverket meddelar att det är okej att äta finare och hela delar av viltet, typ lår, hals och filé. Dessutom jobbar Jägareförbundet tillsammans med Livsmedelsverket på att ta fram rekommendationer kring ammunitionsval och styckningsrutiner för att begränsa blyspridningen i köttet. De kom igår ut med nya råd för jägare hur området kring sårkanalen ska hanteras vid styckning. En tumregel som kan minska blymängden med så mycket som 1000 gånger är att skära bort minst 10 cm runt om sårkanalen.

Det allra bästa vore såklart att inte tillföra bly i köttet till att börja med. Inte skita ner så vi slipper städa undan. Det finns så kallad ”miljöammunition” av koppar som fungerar lika bra som den vanliga ammunitionen med bly. Kolla in videon från Jämtlandsnytt där Lennart från Krokom redan för flera år sedan gått över till kopparammunition och ser flera fördelar med den. Dock är miljöammunitionen aningen dyrare, vilket ju i och för sig kan vägas upp med vinsten av de kilon kött en slipper kassera vid slakt. Personligen tycker jag ett det är värt några extra kronor per patron för lägre blyhalt i blodet, minskad risk för nervskador och fertilitetsproblem. Eller vad tycker ni?

Nedan ser ni röntgenbilder från Statens Veterinärmedicinska Anstalt, SVA, som visar fragment från bly i vildsvin och rådjur.

radjursbilder_sva_livsmedelsverket_2012Rådjur skjutet med en traditionell kula med blykärna, som mött ett relativt hårt
motstånd (för att vara rådjur). Resultatet är många små och stora fragment.
Vildsvinbly
Vildsvinsbog där en konventionell, obondad kula
träffat överarmsbenet och fragmenterat kraftigt.
rådjurbly
Rådjur skjutet med blyhagel. På bilden syns både hela
hagel och fragment från hagel som träffat ben.

Kalvragu med tagliatelle

Middagstips från mig till dig. Klicka på första bilden och följ instruktionerna för att upptäcka vilken skatt som väntar vid receptets slut. Häng med!

Recept från ICA Kuriren, kock Lotta ”bossen” Lundgren. Såklart. Vem annars? Köttråvara från Åbrånets Limousin i min hemby Hörnsjö. Extra virgin olivolja från min mamma och systers olivträd på Villa Ottilia. Om ni inte bor i närheten av Hörnsjö eller Italien så går det absolut inte lika bra med olivolja i plastflaska från Coop eller industriproducerad kalvfärs i plastförpackning. Det blir helt enkelt inte lika gott… Men ni kan ju försöka så gott det går.

Att döda ett djur – jakt och vilt i Sverige

Att_doda_ett_djurHar jag sagt att jag sedan ett tag är besatt av allt som har med jakt att göra? Jag kan spendera timmar på olika jaktforum läsandes om olika gevär, hundar och jakter. Bara att jag har bloggen säger kanske en del om hur illa jag snöat in. Det är lite sådan jag är. Jag går in för saker och ting till hundra procent, vill veta och lära mig allt det finns att kunna. Då är det bra att det finns bibliotek, dessa kunskapens högborgar. Jag älskar att låna böcker. Jag älskar att läsa böcker. Jag lånar dem fysiskt på bibliotek och elektroniskt på paddan. Känslan att lämna biblioteket med en trave böcker i den obligatoriska tygkassen är i det närmsta oslagbar.

Nu senast bar jag hem ”Att döda ett djur – jakt och vilt i Sverige” av Pontus Hammarlund. Den kom rykande färsk från förlaget i augusti och handlar om – trumvirvel – jakt. Författaren själv har jagat sedan han var 14 år och tar oss med på jakter av olika slag, med jägare av olika slag. Från björnjakt i Sveg till harjakt i Östergötland. I boken varvas pulshöjande jakthistorier med fakta om jakt och vilt i allmänhet. Med sitt heltäckande grepp vänder sig författaren både till inbitna jägare och nybörjare som inte ännu har jägarexamen. Jag tror att samtliga nämnda, och alla däremellan, skulle ha behållning av att läsa boken.

Trots att Pontus Hammarlund själv är jägare och i allra högsta grad ingår i kollektivet jägare, med allt vad det innebär i form av åsikter om allt ifrån rovdjursjakt till moraliska betänkligheter när det kommer till att döda djur, så lyckas han med att anta såväl ett utifrån- som inifrånperspektiv. Han inser hur synen på jakten kan vara hos icke-jägare och respekterar den. Samtidigt ser han problemen som jägare möter i utövandet av jakten och behandlar dessa. Frågor lämnas öppna för tolkningar och åsikter trycks inte ned i halsen på mig som läsare. Det är befriande att läsa en bok av en jägare som inte skäms för att avstå skott på en råbock för att den ”trots allt [är] vackrare levande än död” och inte drar sig från att uppmärksamma smygrasismen som florerar i jaktlagen. Lånetiden går snart ut på mitt exemplar, se till att låna den efter mig.

IMG_6784

IMG_6786

Boken finns att köpa på Bokus och Adlibris.

 

Kära jaktdagbok #11: Övning ger färdighet

Igår var Carl och jag med våra käraste grannar Elin och Gustav på Huddinge Jaktvårdsförenings jaktskyttebana. Jag fick sådan mersmak på skyttet efter onsdagens äventyr att ett besök på skyttebana i helgen var ett måste. Jag var den enda i sällskapet som hade skjutit med hagelgevär förut, så det var en del fjärilar som flaxade omkring här och där. Själv tyckte jag att det var skönt att känna att nervositeten blir mindre påtaglig för varje besök på skyttebanan.

IMG_6773Dagens skytteledare på hagelbanan var Thomas. Vi lånade hörselskydd, skyddsglasögon och gevär samt köpte var sin kartong med hagelammunition. Det var bara vi early birds på plats på banan än så länge, så vi fick odelad uppmärksamhet från Thomas. På bilderna till vänster och höger instruerar han Gustav i skyttets ädla konst.

IMG_6772Vi sköt på rakt frångående duvor för att bli lite varma i kläderna. Det är mycket att tänka på vid hagelskytte: fotposition, kroppsposition, anläggning, kinden mot kolvkammen, blicken på duvan, inte stanna upp vid skottet. Bara att hantera vapnet på ett säkert sätt kan vara nog så svårt när en aldrig hållit i ett vapen tidigare. Jag tyckte att alla var superduktiga och fick in en del fina träffar. Den som imponerade mest på mig var min egen sambo. Carl fick till snitsen snabbt och levererade många träffar på rad. Vissa duvor blev till snygga orangea puderpuffar bara. Han var så himla duktig och bekräftade min teori om att han skulle bli en exemplarisk jägare. Det är bara för mig att fortsätta jobba på att övertala honom att också ta jägarexamen.

IMG_6774På bilden till vänster ser ni oss ståendes på rad. Jag med det stora leendet, Carl i röd keps och Gustav längst bort. Matar skott och har det gott! Bössan jag fick låna var en halvautomat. Den går alltså inte att bryta som en hagelbock, därför ser det ut som att jag står med skjutfärdigt vapen. Plötsligt börjar en kille gasta om att jag inte får stå med laddat vapen, varpå jag tittar i pipan och meddelar honom att den inte är laddad. Det hela var ett missförstånd, men visar ändå på det strikta säkerhetstänk som råder på skyttebanan. Läggs det märke till olämpligt beteende stoppas det omedelbart. Det som var positivt med min lånade brakare var att det fanns rekyldämpare i den. Ungefär 40% av rekylen togs upp av dämparen och min axel slapp bli mörbultad. Väldigt skönt!

IMG_6771

Här ser ni undertecknad in action. Jag fick till ett fåtal träffar, men jag tyckte att duvans bana var svår. Sköt konsekvent för högt efter duvan. Gjorde klassiskt nybörjarmisstag när jag stannade upp i skottet, istället för att fullfölja rörelsen även efter att skottet gått. Men jag blir bättre och bättre. Efter serien på 25 duvor började det kurra i magen och suga i kaffetarmen. Dags för fika.

Under tiden vi sköt hade andra skjutglada börjat samlas vid banan. Så medan vi fyllde på depåerna med ostfrallor, kanelbullar och kaffe bjöds vi på en riktig show. Insåg att det är mycket övning kvar innan vi kommer upp i den träffrekvensen.

IMG_6775Elin och Gustav kände att de fyllt sin hagelkvot för dagen. Carl och jag var sugna på mer. Så vi skrev upp oss på nästa runda, ovetandes om att det var trap som stod på schemat. På trap roterar lerduvekastaren fram och tillbaka i en solfjäderrörelse och åt vilket håll duvan kastas är helt slumpmässigt. Här gäller det att vara uppmärksam och snabb. Ökad svårighet, ökad spänning. Denna gång fick vi sällskap av andra skyttar. Tempot var betydligt högre än när vi sköt förra serien. Jag hann knappt pusta ut och lägga i en ny patron innan det var min tur igen. Av någon anledning hade jag lättare att träffa denna serie än förra, trots att svårighetsgraden var större. Fick in några riktigt fina träffar. Särskilt stolt över en träff på en duva som kastades längst ut till höger.

Nöjda och glada satte vi oss i bilen och åkte hemåt. To be continued…

Appar för jagande och andra naturälskare

IMG_6736Jägarexamen-appen är en komplett app för det teoretiska provet till jägarexamen. Den innehåller i runda slängar 800 frågor uppdelade i sex kategorier: jägaren, viltet, jakten, vapen och skytte, jakthunden samt lagen. Den fakta som frågorna utgår ifrån är hämtad från Svenska Jägareförbundets bokserie ”Nya Jägarskolan” och Jägarnas Riksförbunds bok ”Din väg till jägarexamen”. Du kan välja själv hur många frågor du vill svara på: 10, 20, 40 eller 70. Du kan också välja om du vill svara på blandade frågor eller endast ur specifika kategorier. Jag älskar att sitta och nöta frågor på iPad:en. Upprepning är inlärningens moder.

IMG_6737Viltappen från Svenska Jägareförbundet är en bra kompis i skogen. Om du inte har tillgång till en kompis i samma kaliber som Inhwan Svensson (yrkesjägaren på Leif GW Perssons gård som likt farsan Baloo lär Lotta Lundgren allt han kan) så kan denna app vara något för dig. I den finns allehanda information om vilda däggdjur och fåglar i Sverige. Spillning, spår, läten, med mera, med mera. Vill du sluta gissa bajset och istället veta vem som lagt skitspåren i fråga? Skaffa Viltappen!

Kära jaktdagbok #10: En enda träff på min måltavla

Jag har skjutit hagelgevär mot lerduva en gång innan. Det var tidigt i somras på Rosersbergs Jaktskytteklubb med min kompis Max. Jag var noga med att jag skulle få en fin första upplevelse då, utan stress och rädsla. Det var första gången jag höll i ett riktigt vapen. Innan hade jag bara skjutit på Gröna Lund och då förstod jag inte alls vad som menades med att sikta, så jag bara sköt och hoppades på det bästa. En teknik som inte är tillämpbar när det kommer till jakt. Då på Rosersberg fick jag ett väldigt varmt välkomnande. Skytteledarna som var på sportingbanan instruerade mig tålmodigt och pedagogiskt genom mina första skott mot lerduvorna. Jag träffade två av kanske femton totalt. Till slut var jag så öm i axeln av rekylen, slut i armarna för jag spände mig så och min hjärna kändes som mos. Det var lika bra att avsluta för dagen. Hela sommaren gick utan ett enda besök på skyttebanan.

Men nu var det äntligen dags för första övningsskyttet med jägarskolan. Fick skjuts med min nya jägarkompis Malin till Roslagens Jaktskytteklubb en bit från Norrtälje. Där skulle vår lärare Hasse Wallin möta upp och lära oss skjuta både hagel och kula. Vi var ett förväntansfullt gäng som klev ur bilarna på parkeringen. Natten hade varit kylig och gräset var fullt av dagg. Det såg ut att bli en fin dag. Solen strålade från en klarblå himmel och vi var alla laddade.

IMG_6740

Här ser vi nästan hela gänget. Från vänster: Lucas, Erik, Stefan, Carl, läraren Hasse och Malin. Vi började med lerduveskytte. En efter en fick vi testa att skjuta och det gick bra för alla. Jag tycker att det märktes när det ”klickade till” för folk. De första skotten folk sköt var ofta missar, men efter ett par försök var det som om något föll på plats. En efter en splittrades duvorna och vi applåderade varandras framgångar. Det var fin stämning på banan. Det gick bra för mig också, som mest sköt jag tre duvor i en följd. Annars spridda träffar här och där. Känner dock att jag behöver öva betydligt mer för att jag ska känna mig säker på skyttet.

IMG_6742

Lucas, Erik och Fanny tittar uppmärksamt på när Malin ska skjuta.

IMG_6741

Malin visade sig vara en riktig talang på det här med hagelskytte och riktigt pulveriserade vissa duvor. Pang. Poff. Så sprängdes duvan när hon sköt.

IMG_6744

När alla skjutit två omgångar och ätit lunch i det vackra vädret var det dags att inta kulskyttebanan. Vi skulle få skjuta kaliber .22 sittande och stående med jägarmässigt stöd (alltså med stöd mot ett träd, vägg eller skjutkäpp). Tavlorna står 80 meter bort, precis som de kommer att göra på skytteprovet i december. Vid sittande skyttet fick jag inte riktigt till någon bra position. Kikarsiktet svajade vid minsta lilla andetag och det kändes skakigt. Jag fick iväg mina fyra skott och när alla skjutit klart var det dags att stega fram till tavlorna för att se hur det gick. På min tavla var det ett hål. Ett enda hål. Jag hade en sketen träff på fyra skott. Hur är det ens möjligt? Lärar-Hasse kom fram och sa att jag skulle försöka hålla mig till min tavla och inte skjuta på andras. Tydligen hade jag skjutit på någon annans tavla! Jag kände mig allt annat är framgångsrik.

IMG_6746

Så gick vi vidare till stående skytte med jägarmässigt stöd. Här ser vi Stefan in full action. Eftersom Stefan är vänsterskytt fick han använda stolpen där, medan vi högerskyttar fick trycka upp oss mot stugväggen ni ser till höger om Hasse. Det var inte helt lätt att hitta en bekväm ställning, men jag upplevde det stående skyttet lättare. Jag kramade om kanten på huset med vänsterhanden och vilade geväret där på. Högra armbågen som stöd mot väggen och så avfyrade jag mina fyra skott. Bad till högre makter att jag inte skulle ha förstört någon annans tavla denna gång.

IMG_6747

Kom fram till tavlan och höll på att ramla baklänges! För att bli godkänd på det praktiska grundprovet för kulgevär måste jag klara säker kulvapenhantering och precisionsskytte sittande och stående. För sittande innebär det att placera fyra skott inom en diameter på 12 cm, för stående 17 cm. Som ni ser på bilden ovan sköt jag min serie inom en radie på 6 cm. Tillåt mig skriva det igen, för jag är så stolt: 6 cm! Pustade ut och konstaterade att hoppet fortfarande finns om att det blir en vettig skytt av mig någon gång. Yes!

IMG_6750

Hasse hade en sista överraskning åt oss. Vi traskade bort till en annan bana och vi fick veta att vi skulle få skjuta mer hagel, denna gång på rörligt mål. Lite halvmosig i huvudet, öm i axel och kind var det dags att lägga an hagelbrakaren. Vi skulle träffa en vit lapp som sitter framme på sidan av en rådjursfigur. Två skott mot samma figur och vi måste få i minst 8 hagel för att bli godkända. Det, kan jag erkänna, var inte det lättaste. Min första serie blev inga träffar, andra serien hade jag tio fina hål i pappersbiten. Det blir till att öva mer. När jag sköt ville kinden lämna kolvkammen, vilket inte är bra alls om siktet ska funka. Antar att jag blivit lite tilltufsad av det tidigare hagelskyttet och undermedvetet inte ville kramas så intimt med bössan mer. Nya tag nästa gång!

Alla var så himla tappra och duktiga denna dag. Många hade aldrig hållit i ett vapen tidigare och gjorde så himla bra ifrån sig. I vissa fall såg det ut som om de inte gjort annat än att skjuta gevär i hela sina liv! Och jag fick sådan mersmak på det här med krutlukt, rekyler och hörselkåpor att jag måste till en skjutbana i helgen. Som tur är har jag lyckats locka med min sambo Carl till Huddinge Jaktvårdsförenings skyttebana i helgen. På lördag smäller det. Igen.