Kära jaktdagbok #10: En enda träff på min måltavla

Jag har skjutit hagelgevär mot lerduva en gång innan. Det var tidigt i somras på Rosersbergs Jaktskytteklubb med min kompis Max. Jag var noga med att jag skulle få en fin första upplevelse då, utan stress och rädsla. Det var första gången jag höll i ett riktigt vapen. Innan hade jag bara skjutit på Gröna Lund och då förstod jag inte alls vad som menades med att sikta, så jag bara sköt och hoppades på det bästa. En teknik som inte är tillämpbar när det kommer till jakt. Då på Rosersberg fick jag ett väldigt varmt välkomnande. Skytteledarna som var på sportingbanan instruerade mig tålmodigt och pedagogiskt genom mina första skott mot lerduvorna. Jag träffade två av kanske femton totalt. Till slut var jag så öm i axeln av rekylen, slut i armarna för jag spände mig så och min hjärna kändes som mos. Det var lika bra att avsluta för dagen. Hela sommaren gick utan ett enda besök på skyttebanan.

Men nu var det äntligen dags för första övningsskyttet med jägarskolan. Fick skjuts med min nya jägarkompis Malin till Roslagens Jaktskytteklubb en bit från Norrtälje. Där skulle vår lärare Hasse Wallin möta upp och lära oss skjuta både hagel och kula. Vi var ett förväntansfullt gäng som klev ur bilarna på parkeringen. Natten hade varit kylig och gräset var fullt av dagg. Det såg ut att bli en fin dag. Solen strålade från en klarblå himmel och vi var alla laddade.

IMG_6740

Här ser vi nästan hela gänget. Från vänster: Lucas, Erik, Stefan, Carl, läraren Hasse och Malin. Vi började med lerduveskytte. En efter en fick vi testa att skjuta och det gick bra för alla. Jag tycker att det märktes när det ”klickade till” för folk. De första skotten folk sköt var ofta missar, men efter ett par försök var det som om något föll på plats. En efter en splittrades duvorna och vi applåderade varandras framgångar. Det var fin stämning på banan. Det gick bra för mig också, som mest sköt jag tre duvor i en följd. Annars spridda träffar här och där. Känner dock att jag behöver öva betydligt mer för att jag ska känna mig säker på skyttet.

IMG_6742

Lucas, Erik och Fanny tittar uppmärksamt på när Malin ska skjuta.

IMG_6741

Malin visade sig vara en riktig talang på det här med hagelskytte och riktigt pulveriserade vissa duvor. Pang. Poff. Så sprängdes duvan när hon sköt.

IMG_6744

När alla skjutit två omgångar och ätit lunch i det vackra vädret var det dags att inta kulskyttebanan. Vi skulle få skjuta kaliber .22 sittande och stående med jägarmässigt stöd (alltså med stöd mot ett träd, vägg eller skjutkäpp). Tavlorna står 80 meter bort, precis som de kommer att göra på skytteprovet i december. Vid sittande skyttet fick jag inte riktigt till någon bra position. Kikarsiktet svajade vid minsta lilla andetag och det kändes skakigt. Jag fick iväg mina fyra skott och när alla skjutit klart var det dags att stega fram till tavlorna för att se hur det gick. På min tavla var det ett hål. Ett enda hål. Jag hade en sketen träff på fyra skott. Hur är det ens möjligt? Lärar-Hasse kom fram och sa att jag skulle försöka hålla mig till min tavla och inte skjuta på andras. Tydligen hade jag skjutit på någon annans tavla! Jag kände mig allt annat är framgångsrik.

IMG_6746

Så gick vi vidare till stående skytte med jägarmässigt stöd. Här ser vi Stefan in full action. Eftersom Stefan är vänsterskytt fick han använda stolpen där, medan vi högerskyttar fick trycka upp oss mot stugväggen ni ser till höger om Hasse. Det var inte helt lätt att hitta en bekväm ställning, men jag upplevde det stående skyttet lättare. Jag kramade om kanten på huset med vänsterhanden och vilade geväret där på. Högra armbågen som stöd mot väggen och så avfyrade jag mina fyra skott. Bad till högre makter att jag inte skulle ha förstört någon annans tavla denna gång.

IMG_6747

Kom fram till tavlan och höll på att ramla baklänges! För att bli godkänd på det praktiska grundprovet för kulgevär måste jag klara säker kulvapenhantering och precisionsskytte sittande och stående. För sittande innebär det att placera fyra skott inom en diameter på 12 cm, för stående 17 cm. Som ni ser på bilden ovan sköt jag min serie inom en radie på 6 cm. Tillåt mig skriva det igen, för jag är så stolt: 6 cm! Pustade ut och konstaterade att hoppet fortfarande finns om att det blir en vettig skytt av mig någon gång. Yes!

IMG_6750

Hasse hade en sista överraskning åt oss. Vi traskade bort till en annan bana och vi fick veta att vi skulle få skjuta mer hagel, denna gång på rörligt mål. Lite halvmosig i huvudet, öm i axel och kind var det dags att lägga an hagelbrakaren. Vi skulle träffa en vit lapp som sitter framme på sidan av en rådjursfigur. Två skott mot samma figur och vi måste få i minst 8 hagel för att bli godkända. Det, kan jag erkänna, var inte det lättaste. Min första serie blev inga träffar, andra serien hade jag tio fina hål i pappersbiten. Det blir till att öva mer. När jag sköt ville kinden lämna kolvkammen, vilket inte är bra alls om siktet ska funka. Antar att jag blivit lite tilltufsad av det tidigare hagelskyttet och undermedvetet inte ville kramas så intimt med bössan mer. Nya tag nästa gång!

Alla var så himla tappra och duktiga denna dag. Många hade aldrig hållit i ett vapen tidigare och gjorde så himla bra ifrån sig. I vissa fall såg det ut som om de inte gjort annat än att skjuta gevär i hela sina liv! Och jag fick sådan mersmak på det här med krutlukt, rekyler och hörselkåpor att jag måste till en skjutbana i helgen. Som tur är har jag lyckats locka med min sambo Carl till Huddinge Jaktvårdsförenings skyttebana i helgen. På lördag smäller det. Igen.

Annonser

Gräsand (anas platyrhynchos)

Anas_platyrhynchos_male_female_quadrat

Gräsanden är väl den vi ser framför oss när någon säger änder. Den är vår största, talrikaste och mest spridda simand. Enda platsen vi inte hittar gräsänder är i fjällmiljö. Till och med 08:or brukar kunna känna igen en gräsand eftersom de är urbana fåglar som trivs i storstadens puls ätandes surdegsbröd som lattepapporna generöst delar med sig av.

Hanens praktdräkt känns igen på det grönskimrande huvudet, den tunna vita halsringen (väldigt 90-tal) och de övre uppkrullade stjärtfjädrarna som för tankarna till detektiv Poirots knorriga mustasch. Hanen svidar om till praktdräkt ganska tidigt på jaktsäsongen. I eklipsdräkt liknar hanen honan som är brunvattrad, dock har han gulare näbb och mörkare bröst. De har båda en blåskimrande vingspegel.

När vi jagar gräsand brukar det inte vara några problem att särskilja den från dess artfränder, den är större och kvackar karaktäristiskt när den flyger iväg.

Mallard_speculumGräsänder är väldigt flexibla när det kommer till föda, de äter alltifrån sländor och fjärilar till kräftdjur och andra ryggradslösa djur. Mestadels äter de dock frön och växter.

Det är vanligt att man föder upp ällingar (andbäbisar) för utsättning och jakt. Jakttiden för gräsand är ungefär 21 augusti till 31 december, dock varierar tiderna från norr till söder så kolla information hos Jägareförbundet.

Jag har inga minnestekniker för att känna igen gräsanden. Tänker lite som så att om jag skulle behöva det kanske jag inte ska ta jägarexamen.

Vigg (aythya fuligula)

650px-Tufted-Duck-male-femaleViggen är en and, närmare bestämt en dykand. Hanen är i praktdräkt vit och svart med en distinkt tofs på huvudet (lite som en hipsterfrilla a la Oskar Linnros). I eklipsdräkt liknar han mer honan, som är brunaktig och har betydligt mindre framträdande tofs. De har båda vit buk och känns igen på det kraftiga vita bandet längs bakkanten av vingens ovansida.

Viggen finns i hela Sverige, men är vanligast förekommande på somrarna i Norrland och landets östliga delar. De flesta viggar emigrerar till sydligare länder på vintern, vissa nöjer sig med södra Sverige. På vintrarna samlas viggarna i stora flockar i isfria vatten.

De är inte så kräsna med häckningsplatser. Näringsrika eller näringsfattiga vattendrag, spelar ingen roll. Stora eller små vattendrag, egalt. Inland eller kustnära, viggen rycker på axlarna. Men om de måste välja, gun to the head, blir det grunda och näringsrika sjöar eller vikar.

Viggen äter musslor och andra ryggradslösa djur, samt vattenväxter.

Jakttid för vigg är ungefär 21 augusti till 31 januari. För mer specifik information se Jägareförbundets information om jakttider för vigg.

Jag har tre minnestekniker för att känna igen viggen på jägarprovet. (1) Vigg kan betyda kil eller blixt och kan syfta på hanens nacktofs. (2) Det latinska namnet fuligula får mig att tänka på viggens gula öga. (3) Oskar Linnros, viggen snygg kille.

Tufted_Duck_(Aythya_fuligula)_(4)

Källor

Jägareförbundet om Vigg
Wikipedia om Vigg
Jägarskolan – allt du behöver veta för att ta jägarexamen av (red.) Sten Christoffersson
Jägareförbundet om jakttider för vigg

Mufflon (ovis musimon)

Sitter och gör min läxa till på måndag då jag ska introducera mufflonfåret för resten av deltagarna på jägarkursen. Som utgångspunkt för presentationen måste jag rannsaka mig själv. Vad skulle jag vilja veta om mufflon? Vad är matnyttigt inför kommande jägarexamensprov? Här nedan följer min presentation av mufflonet. Komplettera gärna med mer information om jag missat något.

Mufflon_illustration_DickForsmanMufflonfåret infördes till Sverige på 1930-talet för att hållas i vilthägn, där hittar vi också merparten av djuren idag. Med tiden bildade förrymda djur vilda flockar och mufflon finns i de flesta län söder om Mälaren, dock sker mycket liten spridning eftersom fåren är ortstrogna. I flockarna lever baggar, tackor och lamm tillsammans året runt.

Mufflon tillhör klövviltet, som hjortdjuren och svindjuren, och räknas till slidhornsdjuren. De fäller alltså inte sina horn som hjortdjuren, utan de växer på längden och bredden livet ut. Baggarnas böjda horn kan bli upp till 85-100 cm långa, i vissa fall kan även tackorna ha små stumpar till horn. Mufflonfåret känns, förutom hornen, igen på sin rödbruna päls med mörkare sträck och baggens gråvita fläck på ryggen.

De äter fint gräs och örter under vår/sommar och under höst/vinter även bärris, lavar och sly av unga plantor av ädellövträd, asp, rönn och hassel. Under vintern kan även bark av barrträd slinka ner.

Tackorna blir könsmogna vid 1,5 års ålder. Brunsten infaller oktober-december och dräktigheten varar ungefär 5 månader. Vanligtvis föds ett lamm per tacka.

Mufflon får jagas året om. Jakten sker ofta som smygjakt eller vakjakt, i vissa fall som vanlig klövviltsjakt med hund. Mufflonfåret går under benämningen högvilt och får endast jagas med klass 1-ammunition.

European_mouflon_(Ovis_orientalis_musimon)_(2)

 

Källor:
Jägarskolan – allt du behöver veta för att ta jägarexamen av (red.) Sten Christoffersson
Mufflonfår på Svenska Jägareförbundet
Mufflonfår på Eriksbergs Vilt & Natur