Kära jaktdagbok #6: Nu var det slut på det roliga

Jag lyssnade härom dagen färdigt på Jakt i P1, som jag tipsat om tidigare. En liten, men naggande god, miniserie på fyra avsnitt om jakt i favoritkanalen P1. De tog upp jakt ur aspekterna känsla, mat, historia och makt. Det var välproducerat, intressant och bra. Men jag blev inte mätt. Att lyssna på dessa korta godbitar på 25 minuter när jag är törstande efter allt som har med jakt att göra lämnade mig otillfredställd. I varje avsnitt hade de reportage från lite olika platser och träffade olika personer, men på så kort tid hann de aldrig gå in på djupet av ämnet. Jag hade gärna sett att det blev lite mer ingående. Kanske är inte jag målgruppen för programmet? Kanske har de utformat programmet för personer som lyssnar på P1 men själva inte jagar och vet så mycket om jakt. För dem tror jag programmet var kanon. Men, som sagt, jag är fortfarande vrålhungrig!

Nu ska jag snart iväg på jaktlunch med Lotta Lundgren. Mer om det på bloggen inom kort.

Annonser

Kära jaktdagbok #5: Jaktlunch och möte med matidol

Jag älskar Lotta Lundgren. Det är ingen hemlighet. Jag drar mig inte det minsta för att skriva eller säga det. Jag. Älskar. Lotta. Lundgren. Jag missade helt  Landet brunsås i SVT när det sändes 2010, men lyckades hitta tv-dosan lagom till Historieätarna i samma kanal (laddar för ny säsong i vinter). Lotta Lundgren tog mig med storm. Alltså, hon är genial. Hennes take on livet, kärleken och maten är så fulländad. Jag sökte rätt på hennes intervju i podcasten Värvet och lyssnade på hennes sommarprat. Jag kunde inte få nog av Lottas vishet. Titta bara på detta:

Vem fan bryr sig om gamla avdankade hockeyspelare när det finns sparris, pilgrimsmusslor och älgfiléer? Peter, Patrik, who cares? Jag förstår att folk som ännu inte införskaffat Lottas bok Tio lektioner i matlagning bryr sig om män med tandproteser och fler hjärnskakningar än de kan komma ihåg. Deras liv är ännu inte kompletta. Mitt förslag är att samtliga genast skaffar ett exemplar. Era liv kommer inte bli desamma. Själv ser jag på mitt liv som före och efter Tio lektioner i matlagning.
IMG_6682
Döm om min lycka när det avslöjas att Lotta ska göra ett program om jakt med Leif GW Persson. Jag hade gått i jägartankar ett bra tag innan. Tänkt att det skulle vara sweet att fylla sin frys med kött som levt och dött med minsta möjliga lidande. Tänkt att det vore bra att utnyttja den jakträtt som finns på de marker jag har tillgång till. Tänkt, tänkt, tänkt. Lotta inspirerade mig att börja handla. Om ni inte redan sett På jakt med Lotta och Leif gör er själva en tjänst och gör det.

Jaktlunch24sept2014 inbjudan

Så fick jag härom dagen nys om en jaktlunch här i stan. En jaktlunch som Jägareförbundets kvinnonätverk, JAQT, anordnar i samarbete med – trumvirvel – Lotta Lundgren. En restaurang full av jagande kvinnor. Pratandes om jakt. Och gissa vem som är anmäld och ska gå på finlunch som Lotta lagar? Jag. Och, mina vänner, lyckan är total.

Kära jaktdagbok #4: Kursstart, eller?

Igår började kursen på Medborgarskolan som ska knåda, forma och baka mig till jägare. I ett litet klassrum på Hagagatan 23A satt vi, femton gröngölingar på det här med jakt, med spridda erfarenheter och förväntningar. Läraren heter Hans Wallin och han är allt annat än gröngöling på det här med jakt. Han har jagat sedan 1955. 1955… 1955! Min pappa var sex år då. Motboken avskaffades, James Dean dog i en bilkrasch och allmän sjukförsäkring infördes. 1955 är sjukt länge sedan. Jag försöker göra en överslagsräkning av hur många djur Hans kan ha fällt under sin tid som verksam jägare. Tanken svindlar.

Tillbaka till klassrummet. Utrustad med kaffe, äpple, mandarin, kurslitteraturen, penna och papper sitter jag där, långt bak i klassrummet och har glömt bort min förkylning. Det är nu det händer. Det är nu det börjar.

Men det började liksom aldrig. Hans pratade lite om kostnader för de olika proven vi ska göra. Vi deltagare fick presentera oss för varandra. Sedan var det som en liten spontan frågestund. Det frågades om afrikansk jakt, om människor med ADHD får jaga och om Hans hade något favoritkött som han helst åt. Jag satt hela tiden och undrade när kursen skulle börja. När ska Hans börja prata om skillnaderna mellan kricka och vigg? När kommer vi in på brunsttiderna för kronviltet? Istället blev det fikarast. På rasten träffade jag Malin. Malin skulle visa sig vara den stora behållningen på en kursstart som för mig inte kan beskrivas som något annat än en besvikelse. Malin är, liksom jag, en foodie (för definition klicka här!) som är petig med råvarorna, genusmedveten och helt ny på det här med skytte. Känns skönt att ha en likasinnad att sitta bredvid måndagarna framöver.

Nästa måndag ska vi presentera var sitt djur för gruppen. Mitt djur är mufflon. Jag ska presentera skiten ur mufflonfåret alltså.

European_mouflon_(Ovis_orientalis_musimon)_(2)

 

Kära jaktdagbok #3: Uppladdning

Idag är det dags för kursstart i jägarskolan. Klockan 18:30 tar jag mina första vacklande steg på väg mot Dianas stigar. Jag har sett fram emot kursstarten likt ett barn inför skolstarten i ettan – med skräckblandad förtjusning. Kurslitteraturen från Jägareförbundet har jag fått låna av min vän Stefan (tack!). Uppladdningen inför kursen har sett ut som följer: titta på På jakt med Lotta och Leif, nöta frågor i appen Jägarexamen, titta på Youtube-videos om styckning och urtagning, titta på Lotta och Leif ett varv till, göra excel-dokument om jakthundar och ammunition, nöta mer frågor i appen, med mera. Behöver jag säga att jag lätt snöar in på saker?

Uppladdningen hade varit exemplarisk… Om jag inte blivit förkyld lagom till idag. Ont i bihålorna, ont i halsen, ont i huvudet. Allmänt inte pigg. För att piggna till tog jag efter lunch en tupplur lyssnandes på första avsnittet av Jakt i P1. Ett fåfängt försök att peppa upp inför kursstarten. Det blir att svälja en värktablett och släpa mig på kurs. Kanske inte den drömstart jag såg framför mig, men jag dammar av uttrycket ”det som inte dödar det härdar”. För på kurs ska jag!

Wish me luck!

För er som vill veta hur styckning av älg går till, mycket nöje!

 

Kära jaktdagbok #2: Jaktradio

Att diska skänker mig stor sinnesfrid. Tallrikar och glas som förr var smutsiga blir skinande rena. Högar av disk ordnar sig successivt i prydliga rader i diskstället. Det är som om ordningen i köket skapar ordning i min hjärna. För att ytterligare elda på denna OCD-stund lyssnar jag alltid på P1. Det är stramt och korrekt och jag älskar det. Här om dagen höll jag på att tappa ett Orrefors-glas när jag hörde på radion att det kommer ett nytt program inom kort – om jakt! Peppen är total. Det är ju min våta diskdröm att lyssna på välresearchat och välproducerat program om mitt nya favoritämne. Kan knappt bärga mig. Vem behöver en diskmaskin när det finns diskhandskar och Jakt i P1?

Kära jaktdagbok #1: Äventyrets början

Det är nu äventyret börjar. Igår anmälde jag mig till Medborgarskolans kurs för fullständig jägarexamen. Tolv måndagar från och med 15/9 ska jag få lära mig hur rådjurens sommarskitar ser ut, skilja en knipa från en vigg och vilka hundar som lämpar sig till vilken jakt. Bland annat. Just ja, jag ska ju också lära mig skjuta hagel och kula. Erkännas ska att jag knappt hållit i ett gevär. Samtidigt som denna viltkorvstoppning äger rum ska jag dessutom skriva min civilekonomuppsats – måste älska utmaningen! Det är bara att kavla upp ärmarna på den rutiga flanellskjortan. Oj, den har jag inte köpt än… Är den obligatorisk för jägare? Kommer vi gå igenom jägarens garderob på kursen? Många frågor. Kanske kommer svaren vad det lider.  Jägarexamen – here I come!